Alltid är sonen eller dottern gör något bra brukar jag raskt och självbelåtet påtala att "det är mina gener, det där!". Jag har ett väldigt rationellt tänkande och lyckas alltså på något sätt få till det så att till exempel sonens excellenta golfspel är mina gener, helt utan hänsyn taget till det egna harvandet runt banorna.
Likaså roffar jag åt mig äran för goda betyg, akademiska prestationer, matlagningsprestationer, motionsloppslöpande - ja säg det område som jag inte annekterar på något sätt.
Fram tills nu, vill säga.
Jag tror nämligen att dottern ska vara oändligt tacksam att hon inte fått några av mina kemistiska gener, ja jag vill nog sträcka mig till att kalla dem för anti-gener.
Så därför är det med en okarakteristisk blygsamhet och sanningsenlighet som jag idag vill påtala att det faktum att hon idag med bravur har disputerat vid Glasgow University och numera är en alldeles tvättäkta Ph.D. i kemi, det är helt och hållets hennes egna förtjänst!
Maken och jag, vi är faktiskt alldeles makalöst stolta!! Och vi vill ju såklart säga
GRATTIS, hörredu, det gjorde du bra!!!
Det kommer nog att firas lite i Huliganhemmet ikväll. Det kan hända att vi korkar upp lite vin, i alla fall när tummarna börjar vakna till livs igen efter att ha hållits ihärdigt under de timmar dottern hållit en oxfordprofessor stången. Jo för det är nämligen så fisigt anordnat att disputationer inte är offentliga i Skottland. Så här sitter vi, medan vi hoppas och tror att dottern med sambo och vänner är ute på en rejäl pubrunda ikväll. Cheers!! vill vi säga. Rumla nu om ordentligt, det är du innerligt värd! (fast den där friterade pizzan som vi förstått att utrumlade skottar stärker sig med på morgonkulan, den kanske du kan låta bli?)
Vem kunde väl tro att av denna lilla dam...
...skulle det bli en doktor i kemi?
Så nu förstår ni varför det krävdes ett gäng utropstecken här. Och till dottern vill jag bara säga grattis igen, du är helt enkelt bäst - och det alldeles på egen hand utan din mors inblandning.
Inte kommer generna härifrån heller, det kan jag lova!!!Men oj vad roligt att.allt gick bra, jag har ju förstått att det i skotska landet.händer att folk kuggas vid disputationer så visst var eftermiddagen idag en enda spänd väntan. Grattis Tjejen från din moster - du får.bamsekramen när du är hemma igen!
SvaraRaderaJa det var pirrigt - mest för oss såklart, det hoppas jag hon förstår?!
RaderaDet gör hon säkert:-D
RaderaLjuvliga unge i kökshandduks-klänning: ett imponerat, gråtmilt och Skånskt trefaldigt leve för Doktor Kemist: hurra! Hurra! Hurraaaaa!
SvaraRaderaHurraaaaaa!!
RaderaMen när hon får Nobelpriset kommer du nog hävda att din brist på kemigener beror på att hon fått allihop. ;-) Förstår att du är stolt! :)
SvaraRaderaGud vad du är smart! Så kommer det ju att bli ;-)
RaderaHärligt att konstatera en sådan framgång!!!
SvaraRaderaGratulera dottern!
Mamman har en liten gratifikation i min blogg, men hon får läsa inlägget sedan den 19/9-12
Kram
Det ska jag absolut göra!
RaderaOch tack snälla Maja!
Hon är ju bara sååå söt på bilden (och lika söt fortfarand!). Kram
SvaraRaderaVisst var (och är) hon söt! Det måste vara mina gener ;-)
RaderaStort grattis till dottern. Tjejer kan:)
SvaraRaderaJajamensan, det kan de!
Radera