Vilken helg!

På något sätt har jag hamnat i en annan tidsdimension - det var ju bara för någon timme sedan som det var fredag lunch och helgen började, så hur det nu kan vara söndag kväll, det övergår mitt förstånd. Men en rackarns bra helg har det varit, som gått i 190 knyck. Bra knyck, absolut!

Först har maken och jag planlagt och funderat och filosoferat. Konsulterat kokböcker. Rotat runt bland skåp. Letat på nätet. Lagt pannorna i djupa veck, och när det kändes som att pannorna inte kunde bli skrynkligare och när det började ryka lite ur synapserna, ja då skred vi till verket.

Vi handlade rosa plyschhäst. Blå smurf. Liten råtta (plast). Liten bok. Lammfilé. Saffran. Lax. Avokado. Prickiga ballonger. Livets nödtorft i ett nötskal. Lite av det ena och mycket av det andra, jo för vi skulle ha en liten gratulationsmiddag för dottern. Vi är nämligen av den fasta övertygelsen att om det finns något att fira, ja då ska man göra det och det rejält!

Så hela lördagen gick åt till ett intensivt matlagande och maken botaniserade i vinkällaren och hämtade upp den ena flaskan efter den andra.

Det blev så mycket vin och så många glas att vi, trots att vi bara var fem, fick dra ut matsalsbordet till fulla längden för att få plats med alla glas... och då serverades champagnen ändå nere i vardagsrummet.

Det är verkligen så himla roligt att ha barnen hemma igen! Inte minst eftersom sonen, som inte varit hemma på ett tag, presentade sin mamma med lite fint Rowan Tweed-garn i försenad födelsedagspresent, det är ordning och reda med den sonen!

Däremot vet jag inte riktigt hur mycket ordning och reda det är på honom när han fotograferar? Som bevis framlägger jag bild 1A, den han tog på sin mor för att hon också skulle vara med på bild. Jag undrar om det inte vore bättre om jag inte varit med på bild? Herregud, det är ju så att man kan skrämma hästar i sken. Kanske inte de rosa i plysch, de verkar rätt lugna av sig, men andra?

Övriga deltagare verkade dock inte så lättskrämda av sig, utan vi hade det rätt trevligt där i vardagsrummet; den ickefotografiske sonen, dottern och hennes pojkvän och maken och jag. Och Huliganen, en viktig deltagare som dock inte fick någon champagne, någon måtta får det vara. (Däremot fick han både lax och lamm, men det är ju en annan femma).

Tja, och sen ägnade vi ca 5 timmar åt att äta upp all maten och dricka upp allt vinet, men tro nu inte att dottern fick sitta och smörja kråset alldeles utan motprestation. Nänä. Hon fick stå ut med att vi höll tal och drog upp alla pinsamma barndomsminnen (et var där plyschhästen etc kom in i bilden), dessutom fick hon bevisa att hon har doktorskompetens genom att bygga molekyler och svara på frågor och sno ihop såna där kluriga trämanicker som ska sätta hjärnan på prov. Och tänk, hon fixade det, trots att vi då klämt i oss flaska nr 4. Eller var det tack vare?

Hur som helst, en väldigt trevlig kväll blev det, och hunden blev också i gasen och försökte käka upp en molekyl och då blev det liksom lite suddigt på bilden... men tro mig, det som syns är en västgötaspets som försöker äta ut en metanolmolekyl. Eller om det var metyl? Jaja, den överlevde i alla fall.

Tja och sen ramlade vi i säng. Och halv sju ramlade jag ur den igen och traskade upp och handdiskade 30 glas. Alla sov. Utom jag, då, för jag diskade ju. Och Huliganen. Han diskade inte, det kan man inte påstå. När jag var klar vaknade maken och kikade försiktigt ut för att se om kusten var klar.

- Oj, är du redan färdig med disken? sa han med falsk förvåning. - Så synd, annars kunde jag hjälpt till.

Ja det var ju rasande synd, kan jag tycka. Fast han är så gullig, så jag låter honom komma undan med det. Sen ramlade den ena efter den andra ner för trappan och sen blev det brunch och sen körde de hem och jag och syrran och Zoya och Hampus rände runt Nöbbelövs mosse och sen hoppade vi i den blommiga finklänningen och åkte till Malmö Opera och såg Evita och sen blev det hundpromenad och sen blev det bloggande och sen gjorde maken te... och nu sitter jag här och är väldigt nöjd med min helg. Fast den var kort.