Danmark, var det ja

Närmare bestämt Jylland, och ännu närmare bestämt södraste Jylland. Jo för vissa av oss vill ju titta på gamla saker, och andra vill också det. Plus sticka, ta det lugnt, lukta på rosorna, äta god mat och dricka vin. Och ja, då är Jylland ett väldigt gott alternativ.

Vi hade bokat Bed & Brekfast i Gråsten, en liten sömnig ort nästan så långt söderut som man kan komma och dit begav vi oss. Efter ett tag så blev vi ju dock hungriga så då fick vi göra matstopp i Haderslev. Haderslev var väldigt sömnigt en söndagseftermiddag kan jag ju säga, men mycket pittoreskt. Och kan man annat än gilla ett land där det lokala ölet heter fågelsång? Själv drack jag vatten. Jo minsann. Men lugn, bara lugn! Tro inte att jag blivit sjuk eller bortbytt eller godtemplare - det bättrade sig på dryckesfronten framöver. Såja, nu kan ni andas ut igen.

Styrkta av öl, vatten och lite till gick vi sedan på upptäcktsfärd. Haderslev har en domkyrka, och finns det en sån, ja då hittar man snart oss inne i den.

Sedan var det dock dags att fara vidare, till Gråsten. Det kommer mera om Gråsten framöver, och i synnerhet slottsträdgården. När jag var där med mamma, pappa och syrran 1968 tog jag ett (1) foto i svartvitt över en del av en rabatt. I år tror jag att jag i samma trädgård tog uppemot 200 bilder. Så ni kan lugnt förvänta er lite trädgårdsbilder.

Dagen därpå for vi till Ribe. Varför det? undrar kanske vän av ordning. Måhända för att det är Nordens äldsta stad, från 700-talet. Med en domkyrka, knökfull av fina målningar, korstolar, och det ena med det andra. Maken log förnöjt och strosade belåtet runt.

 Ändå tills jag föreslog att vi skulle traska upp i kyrktornet.
- I ett torn? Klättra i en trappa? Balansera på stegar? Komma ut högt uppe och få dödsångest och ramla ner och slå ihjäl sig? frågade maken och tvärvägrade. Alltså klättrade jag själv och tog lite foton för att maken skulle få se vad han hade missat. Kyrkklockorna till exempel. Rejäla doningar, det får man ändå hålla med om.

 Utsikten över kyrktuppen och marsklandet och det gamla klostret gick heller inte av för hackor!

Kloster? Aha! Ännu en kyrka! Vi traskade raskt dit, och nog var Sankta Catharinas värt ett besök! Rosor fick man liksom på köpet, det var spisning både för näsa och själ.

Spisning, var det ja... vi hade hört att det lokala konstmuséet var värt ett besök. Dit styrde vi vår kos och kände då att det liksom sög lite i magen. Då var det så finurligt att när man betalade inträde så kunde man beställa danska smörrebröd till en löjligt billig penning, och när de var färdiga kom museitjänstemannen löpandes och hittade oss just när vi stod och beundrade Skagen-målarna och sa att nu, nu var smörrebröden färdiga. Det är service, det! Och i all synnerhet när man kunde sitta ute i trädgården och njuta. Och nu blev det ett glas vin, det blev det. Det var ju tur.

Ribe är otroligt idylliskt. Om jag någon gång ska bo där, ska det vara här; hotell Dagmar. Visst ser det ljuvligt ut? Låter rejält liksom, istället för något Holiday Inn eller någon annan jättekedja med anonyma hotell som ser likadana ut.

Sen blev vi helt wild and crazy:a och åkte till Römö och badade i vågorna. Sist jag var där var 1968 och då fick pappa hålla i mig. Jag var en liten mager speta och orkade inte stå emot vågorna och strömmarna. Och tro det eller ej, trots att jag är betydligt bastantare nu, så fick maken ändå ta ett stadigt tag i mig, så strömt var det. Men blött! Och liksom härligt, fast vi först höll på att fega ur, för det kändes väldigt kallt. Men är man av vikingablod, så är man och då doppar man sig när man nu bestämt sig för det.

Det kommer mer, om vikingar och möllor och rosarier och Gråstens slottsträdgård - man vill ju inte trötta ut sin omvärld med hur många danmarsbilder som helst på en och samma gång. Fast jag måste ju visa att Danmark är ett land i den tekniska fronten - miljövänliga solur till exempel. Fast de hade gömt att ställa om solen för klockan var faktiskt inte fyra. Men vem bryr sig när man har semester?