En vetenskaplig approach

Igår tillbringade jag en stor del av förmiddagen med att flytta runt, vrida på, sortera, lägga ut och i största allmänhet försöka bringa ordning ur kaos när det gäller mitt lapptäcke.

Jag försökte vara metodisk. - Vi drar ett streck över det hela.
Jag försökte vara artistisk. - Vi hoppas att detta faller i glömska med det snaraste.
Jag försökte liksom kasta mig över blocken och sprätta runt och hoppas på det bästa. - Detta var ett fåfängt hopp.

Då blev jag hungrig och gick ner och morrade åt maken "ska du ha en macka"? Maken, som är en klok make, insåg att morrandet egentligen inte var menat åt honom utan att det säkerligen var ett handarbetsrelaterat morr, så han frågade vänligt vad som stod på? Kunde han vara till hjälp, månne?

Han fick en lång klagolitania till svar (och önskade möjligen att han inte frågat). Kort sagt gick den ut på dessa "###!!?)&%!!! block!

Maken övergav de medeltida kyrkorna i Lund som tidigare upptagit hans dag, galopperade uppför trappan, överblickade kaoset, sorterade upp alla blocken och angrep problemet som vore det ett excelark. (Jag har nog nämnt att maken är en excelmatador av första rang?). Jag förklarade problemet; de mörka rutorna skulle spridas ut, och så även de ljusa batikrutorna. De mer neutrala skulle omge dem och ingenstans ville jag att samma tyg skulle mötas.

Jag såg att maken tänkte "lätt som en plätt!", och kastade sig över rutorna. Först gick det rätt så lätt, men sen stötte han på patrull; batik mot batik?! Nej minsann. Kunde man byta ut den rutan mot den? Nähä. Men den då?Rätt vad det var så var det trots allt klart! Vi tittade misstroget på varandra och tänkte att jominsann, det ser rätt ut. Sen lämnade vi tyget åt sitt öde och gick ner och åt lunch.

På kvällen kom dottern och hennes pojkvän och tömde vår vinkällare åt middag. Innan de fick efterrätt tvingade jag upp dem att titta på Lösningen! Men herredumilde vilka petimetrar; tror ni inte de hittade ett par ställen där gråblått mötte gråblått? Så sen hade jag helt plötsligt a) en ingenjör, b) en kemist och c) en make som gav sig sjutton på att lösningen skulle hittas.

Jag tror vi är där nu. Jag ska snart gå upp och börja sy ihop blocken. Det känns lite nervöst, men jag litar på syrran som sa att "quiltar vill bli bra, det kommer att kännas rätt när du är klar". Jag litar på det.