I kreativitetens högborg

Efter den strålande inledningen på dagen med te och toast gick det bara uppåt! Okej, det regnade. Visst, föralldel. Det blåste också. Men vem bryr sig om sådana småsaker när skaparlusten griper tag i en?

Huliganen och jag har tillbringat eftermiddagen i syrrans syrum. Själv har jag sytt och Huliganen har väl mest varit i vägen om man ska vara ärlig. Och ska man vara det, helt ärlig alltså, så försvann han ut ur syrummet när syrran utbrast i ett förtretat "jamen det var väl själve den också!" (hon kan ha svurit här, det håller jag inte för otroligt). Huliganen visste inte att det som retade upp syrran var en trilskande symaskin, han tänkte att han nog gjort något dumt, så bättre fly än illa fäkta. Alltså fick syrran göra stor affär av honom och kuttra litet i falsett och då blev han glad igen.

Glad - det blev jag också. Det är jag som valt mönstret till det vi ska sy, nämligen ett pennskrin (fast mitt ska rymma mer syrelaterade grejer). "Enkelt" stod det på mönstret... men hade jag lämnats åt mig själv hade det blivit mer än en svordom som halkat över läpparna och inte hade det blivit något pennskrin heller. Jag håller inte för otroligt att jag hade slitit mitt hår och slängt tygbitar, tråd, vadd och blixtlås omkring mig.

Nu har jag dock syrran som guidar mig längs vägen, så en bit har jag hunnit. Jag har quiltat själva "kroppen" och titta här! Jag har sytt ett blixtlås. Med liksom både foder och utsida! Först visar jag utsidan. Visst är det makalöst tjusigt? Resten av pennskrinet syns inte, det får man se för sin inre syn.

Sen får man beskåda insidan. Självaste fodret. Nu är det här bara en liten bit, så det syns inte så bra att det faktiskt är ett rosenmönstrat tyg, som syrran mycket generöst donerade till mig. Tyget på utsidan köpte jag när vi var på symässa häromveckan. Ska vi fortsätta på den ärliga banan, så har jag faktiskt inte sytt blixtlåset helt och hållet. Jag har sytt ena sidan. En. Av två. Jag vet inte om det är så imponerande?

Jag tittar och beundrar mitt verk. Men sen grips jag av den där gnagande känslan av att om någon sykunnig tittar in här så kommer vederbörande att medlidsamt skaka på huvudet och tänka att "ockockock, det är mycket kvar!".

Alltså lägger jag in en liten action-bild. Allt för att få folk andlöst intresserade! Voila!

Ett öppnat blixtlås!!

Wow, liksom. Stay tuned, som man säger. Har man riktig tur så kommer syskrinet att bli färdigt fram emot mars eller så. Och då kanske det kommer ett litet halleluja moment.