Frukost

Frukosten är dagens viktigaste mål sägs det emellanåt. Tja, jag vet inte. Jag gillar att laga mat, jag tycker om att testa nya recept och jag tycker generellt sett att mat är en väldigt viktig del för ens välbefinnande.
Jag äter också frukost varje dag, men det är inte så att jag skuttar med ett jubelrop ur sängen och sen kastar mig över kokböckerna för att hitta nya recept att åstadkomma dagens första matintag.

När det gäller frukost är jag pragmatiker. Purist. Vanemänniska. Ja man kan rentav kalla mig tråkig. Det är antingen yoghurt, hallon och smulat knäckebröd som gäller, eller, om jag känner mig lite wild-and-crazy havregrynsgröt med mjölk och äpplemos. (Obs! Detta gäller inte de frukostar som intags på hotell, där släpps alla hämningar). Puristandet gäller även helgmorgnar. Vi följer våra rutiner; ramla ur sängen, leta efter glasögonen, snava över hunden, duscha, gå lång morgonrpomenad, kasta oss över hallonen-å-yoghurten. Och knäckebrödet!

Men sen finns det helgmorgnar när regnet häller ner. När man kan sjunga som Povel att jag är så blöt om både skor och strumpor, tralala, när även Huliganen vägrar att gå längre och vill traska hem och bli torr och varm igen. Då vill man helt plötsligt ha något annat. Då känns livet som bäst om man får på sig torra strumpor. Hämtar tidningen. Och får avnjuta en kopp (och inte vilken kopp som helst, utan min fina rosenkopp som jag fått av Sue!) av Pu-Erh's Sweet Chai från The Tea Emporium i Bath (som utan konkurrens är det bästa chai-te jag druckit) och rostat bröd med hemlagad björnbärs/äpplemarmelad med portvin, kanel och timjan. Hade man varit katt hade man spunnit av välbehag.

Den som är observant ser nu att det är inte bara rostat bröd med marmelad som ligger på brickan. Det är väl så då. Att en viss Huligan föredrar ost framför marmelad. Att det dessutom ligger en liten bit ost där och ser omotiverad ut, det tycker jag vi kan förbigå med diskret tystnad.

Nej, Huliganen är inte bortskämd. Inte alls. Han är...är.... väldigt söt, det är han!