An apple a day

..keeps the doctor away, sägs det ju. Och är det bara äpplen det hänger på, så ska vi inte behöva släppa någon doktor över tröskeln under överskådlig tid.

Vi bor i ett gammalt hus. Med en gammal trädgård. Med gamla äppleträd. (Nu börjar det låta som den där sagan om den lilla lilla gumman, i det lilla lilla huset... fast vi har ingen katt, utan en hund och det är ju också bra).

Äppleträden må vara gamla, men de producerar äpplen som vore de kaniner. Eller ja... ni förstår vad jag menar. Det är äpplen högt som som lågt, och vi vet inte alltid vad vi ska göra med dem. Man kan äta dem. Men det finns gränser för hur många äpplen man kan peta i sig utan att få ont i magen.

Man kan baka äpplekaka - en utmärkt metod hur långt förslår 5-6 äpplen när vi pratar 100-tals kilon äpplen?

I början när vi flyttat in i huset och var unga och idealistiska var vi så ordentliga och gjorde äpplemos. När vi hade fyllt en frysbox med äpplemos för tiden fram till nästa istid ungefär hade vi ändå ytterligare 4 äppleträds skörd att ta hand om. Barnen flydde så fort vi bara andades ordet "äpplem...". Marknaden för äpplemos kunde anses mättad.

Så ja... det må vara slösaktigt och slarvigt, men vi har slängt äpplena i komposten. De som vi inte ätit upp eller gjort äpplepaj på i alla fall.

I år fick dock maken en snilleblixt! Han lyssnade på sina unga medarkeologer när de låg med näsan i leran och grävde och pratade om att göra äpplecider.

- kom hem till oss och plocka! utropade maken generöst och snillrikt. Sagt och gjort, inom kort klängde det runt fyra arkeologer i våra äppleträd och plockade åt sig en 100 kg äpplen. Jag gapade beundrande, både åt deras smidighet och akrobatiska färdigheter och åt makens snabbtänkthet. Här slogs minsann en kopiös mängd flugor i en och samma smäll.

Sen satt vi på jobbet en dag och där har vi också en ung man, en som nyss köpt en andel i en äpplemustningsmaskin. Nu saknade han bara äpplen. En äpplemustningsmaskin utan äpplen, det är ingen bra kombination förstod vi.

- Du ska inte behöva sakna längre! sa jag och vips! så klängde det ytterligare en yngling i våra träd och det försvann ytterligare en 50-60 kg äpplen.

De som gömt sig längst upp i träden blåste ner i stormen tillsammans med två träd. Nu har vi lagom mycket äpplen kvar som faktiskt lagrats i makens vinkällare! Jajamen, vi fick med viss tvekan tillstånd att lagra något så plebejiskt som Ingrid Marie och Cox Orange bland pinot gris:er och bourgogner.

Cox Orange; det är mitt favoritäpple! Maken gillar Ingrid Marie. Ja vi är lite så, som Yin och Yang, vi kompletterar varandra. Han gillar skalbaggar. Jag gillar hästar. Han gillar fotboll. Jag gillar choklad. Han gillar mig. Jag gillar honom. Ja vi kompletterar varandra, jag sa ju det.

Nu har vi dessutom fått ta del av bytet; dels har vi fått några flaskor cider, men eftersom den unge mannen glatt sa att den var "potent" så får den ligga till sig till en vacker dag när det inte gör något om man blir lite rund under skosulorna, dels har vi fått äpplemust. Den är alldeles alkoholbefriad, en IOGT:are hade gråtit av förtjusning. Och den är väldigt, väldigt god.

Jag känner hur doktorn kan fortsätta att keepa sig away. Men om man skulle behöva något ytterligare för välbefinnandet, så kan man snusa lite på rosorna som jag idag, den 2 november, plockade in från trädgården. Det är två Pilgrim och en Kalmar. Nästan lika bra som äpplen för ens välmående.

Och skulle det inte räcka, så har jag också en älgstek på lut för ikväll. Med vinbärsgelé, svampsås, pressgurka och syltlök. Bättre än så blir det nog inte.