Fredagkväll

Det känns skönt. Det har varit en lång vecka. Egentligen förstår jag inte hur veckor kan vara mer eller mindre långa, en vecka är en vecka. Typ. Eller borde vara. Det kan ha något att göra med relativitetsteorin? Eller gummibandssyndromet? Eller också har det något att göra med den mekanism som alltid gör att det bara är de äckliga bitarna kvar i chokladasken? Hur jordaxelns lutning är i förhållande till Jupiter? Det kan har något att göra med Golfströmmen? Vad vet jag, jag är bara en enkel hund- och garnnörd. Med litet tygeri på köpet. Hur som helst, något av ett mysterium är det.

Men nu är det kväll. Det blir stearinljus, kalvlever Anglaise, lite vin och massa prat. Huliganen får dock inget vin, han är ju faktiskt godtemplare. Lite kalvlever blir det dock, det är fortfarande synd om honom, i alla fall i de lägen där sådant kan löna sig.

Fortfarande äts det penicillin. Och fortfarande får han lite specialkost av matte, eftersom penicillinet är lite osnällt mot magen. Det blir kokt ris med kyckling. Kokt ris med lax. Och idag lär det då bli kokt ris med lever. Huliganen är inte den som klagar. Tappert petar han i sig såväl kyckling, som lax och (förmodligen) lever. Häromdagen fick jag för mig att han kanske ändå skulle klara sin vanliga (dyra) specialkost. Dumt. Mycket dumt. Maken fick torka hundspyor på bästa mattan där Huliganen pricksäkert hade placerat dem. Och matte (inte mattan) kastade sig över riskokandet igen.

Dottern framkastade en teori som gick ut på att Huliganen vankande fram till sin matskål, såg de torra kulorna och tänkte att "jamen vad fanken?! Kulor??!! nu ska jag minsann lära dem ett och annat!" och att han sedan petade i sig kulorna och snabbt som sjutton stoppade tassen i halsen. Så kan det vara. Och i så fall kan jag ju meddela att det var en framgångsrik taktik.

Den hunden är inte tappad bakom en vagn. Han struntar dessutom totalt i jordaxlar och relativitetsteorier, i alla fall om det inte har med något ätbart (som i icke-kulor) att göra.

Den observante inser att detta är en gammal bild, eftersom det sitter en rad små tänder i underkäken där det numera gapar tomt. Spelar ingen roll. Är man bäst, så är man. Oavsett hur många tänder man har.