När man följer en plan

Jag vaknade och hade en plan! En mycket bestämd plan, en som icke skulle ruckas på. Den bestod av (inte nödvändigtvis i denna ordningen):

a) hundpromenader
b) garnrelaterade aktiviteter
c) sy
d) pussa på maken
e) mat
f) ingen städning (denna punkt tänkte jag i all synnerhet inte rucka på!) samt
g) vinterstudion (jo, jag gillar att titta på längdåkning)

Nu börjar det närma sig kväll och hur har det gått? Ganska bra, får jag säga. Här har gåtts! I ett ganska fint väder, dessutom.

Det har stickats! Lite på julklappar, lite på annat. Bland annat har jag lärt mig att göra en icord-avmaskning, bara en sån sak. Det ser lite ojämnt ut, men det beror på att jag stickat i Noros Silk Garden, och säga vad man vill om det garnet, men särskilt jämnt är det inte.

Pussat på maken har jag också gjort, flera gånger! Skulle han ha önskemål om fler, så går det så bra att säga till. Han är dock djupt försjunken i Lund på 1000-talet, och märker möjligen inte en fru på 2013-talet.

Idag har också Vinterstudion börjat. Jag tycker som sagt om att titta på längdskidåkning. Det känns så vilsamt att slippa åka själv. Det är avkopplande. I all synnerhet om det snarkar en liten hund bredvid en i soffan, en som är nöjd efter en lång promenad.

Jag är också mycket nöjd, nämligen nöjd med att kunna meddela att jag inte städat! Ja, jag lyckades hålla mig. (Det var inte svårt).  Däremot har jag tillbringat mycket tid i mitt syrum på ovanvåningen. Jag trivs däruppe, trots knöliga snedväggar och tomatröda väggar. Faktum är att jag gillar det tomatröda, men det är dags för något annat, och jag hade hoppats kunna visa bilder på ett nymålat syrum. Tyvärr får nog dock detta vänta tills i januari, men det kanske är bra? Januari är en sån tråkig månad, så den kan behövas muntras upp lite. Eftersom jag inte städat har jag sytt. Rätt vad det var, tog undertråden slut. Då får man ju helt enkelt spola på lite mer, det inser man ju. Men vad hände? Trådeländet snurrade sig runt den lilla pinnen, i stället för runt spolen.

- oj så förargligt, sa jag då.

Det kan hända att jag sa det rätt så högt. Det kan också hända att jag inte uttryckte mig i exakt dessa ordalag, utan lite mer svavelosande. Anledningen till att jag tror det, är att både maken och och hunden kom löpandes uppför trappan och undrade hur det stod fatt? Jag löste dock problemet, när jag insåg att om man petade på den lilla mojängen som ska hålla trådrullen stadigt fast på den andra lilla grunkan, ja då gick det mycket bättre. Sen sydde jag så att symaskinen glödde!

När jag syr har jag sällskap. Ibland av en hund (som man får bära uppför trappan), men för övrigt av diverse fåglar.

Bland annat denna lilla knubbiga råka, som keramikern Annika Österlind gjort. Den hänger precis ovanför symaskinen och håller ett öga så att allt går rätt till. Vid syfåtöljen har jag dels en prickig långbent sak som jag köpt i en Fair Trade-butik här i Lund, dels en uggla som flugit hit hela vägen från Kalifornien!

Det är Lori som skickat ugglan, och jag är jätteglad för den! Egentligen är det en nåldyna, men vem kan tänka sig att sticka nålar i denna charmiga pippi? Inte jag i alla fall!

Och det jag sydde på (som ju faktiskt syns här ovan), ja det är mitt lapptäcke. Nu är själva toppen klar. Granskar man den alltför närgånget (varför man nu skulle göra en sån dum sak), så ser man att det inte är helt perfekt sytt. Och? säger jag då som den värsta tonåring, och rycker på axlarna. Det är rutigt. Det är rött. Det är gjort av mig, och jag är än så länge helt förbluffad över att jag kommit så pass långt, och dessutom väldigt nöjd. Jag gillar att veta att stora delar av familjen varit iblandade i att stå och vända på blocken. Jag ser fram emot att den blir klart och ska ligga i min syfåtölj. Det är ju en del kvar; vadd och baksida och quiltning och en kant runtom. Men det kommer, det kommer! Vem som mer kommer är syrran, som imorgon dyker upp, full av goda quilt-råd. Det känns tryggt. Sen ska vi åka på julmarknad. Blir bra.

Nu är det bara en punkt kvar på min lista; nämligen mat. Ja, jo, visst har vi ätit lite idag, men inget särskilt sådär. Men snart vankas det ankbröst med rökt sidfläsk och örtolja. Lite pinot gris. Sen kan man bocka av den punkten också.

Det börjar bli lite kallare, jag tror inte det är några rosor kvar i trädgården. Men det gör inget, för inne i huset har jag andra rosor, lite helleborus som jag fick när jag hade middag för tjejgänget i veckan. Underbara, man kan inte säga annat. Dessutom fick jag vin, god choklad, en bra bok och en vacker keramikskål - jag har nog världens bästa vänner?

Känns skönt att veta att jag målmedvetet hållit mig till min lista. Inget vimsande runt helt planlöst, nänä. Någon hundpromenad till får det bli. Och skulle maken vilja ha en puss till, ja då ställer jag upp!