Genomslagskraften hos bloggar

Nuförtiden har jag lite dåligt bloggsamvete. Det bloggas inte så frekvent, och det beror inte på att lusten saknas, tvärtom. Men tiden har på något sätt krympt, som en yllekofta man råkat slänga in i tvättmaskinen. Jag förstår verkligen inte; man kliver ur sängen på morgonen, full av arbetslust och planer, och innan man ens hunnit utanför dörren och börjat bocka av på att-göra-listan är det dags att ta sin varmvattenflaska och ramla i säng igen? Märkligt på min ära. Det känns som om man hamnat i någon slags tidsloop utanför vårt eget solsystem, där all tid sugs in ett svart hål.

Men svarta hål eller ej, lite handarbete hinns med. Bland annat har jag stickat klart och blockat min pyttipanna, och det kunde det ju ha kommit en bild på om det inte vore så mörkt. Det får bli imorgon. Sen har jag köpt lite mer tyg (ja, det är kört, jag kan nu sätta "tyg-fantast" på visitkortet). Jag har köpt mer garn. Mer stickor. Och - något som jag inte ens visste att jag saknade, förrän jag läste om det på en blogg; jag har köpt kolfiberstavar! Wow, tänker ni nu! Sen tänker ni "men varfördådå?? har människan blivit helt galen??". Inte mer än vanligt, och jag erkänner glatt och villigt att jag hade inte köpt någon kolfiberstav överhuvudtaget om det inte vore så att jag nu på en del bloggar läst om blockningsvajrar, och det är just för detta fantastiska ändamål folk har beställt kolfiberstav från Skåne Hobby. Aha tänkte jag, som inte ens insåg att jag saknat blockningsvajrar förut, men som nu tyckte att livet tedde sig som en öken om jag inte hade några sådana fiffiga anordningar i min ägo. Ännu mer beslutsam blev jag när jag insåg att Skåne Hobby huserar i en liten by i mitt närområde. Alltså tvingade jag syrran att köra mig dit, när hon ändå hämtat mig i Malmö efter seminarium som jag besökt därstädes. (På lunchen hann jag med en garnaffär, efter seminariet en quiltbutik och sedan då Skåne Hobby, prata om effektiv dag).

Syrran och jag klev in i affären och tittade oss storögt omkring. Detta var icke en affär för damer med garnliga böjelser, det förstod man snart. Detta var Hobbys för Karlar Med Hår På Bröstet, såna som bygger modeller i stor storlek och med mycket pilliga grejer. Affärsinnehavaren pratade i telefon när vi kom in och vi traskade runt och petade lite på sakerna. Sen letade vi efter kolfiberstavarna, utan att vara helt säkra på hur en sån såg ut??

- Jag måste lägga på, jag har två damer i affären och jag vet precis vad de ska ha, sa mannen i affären då till mannen (förmodar jag fördomsfullt) i andra änden. Sen traskade han raskt bort och sa "det är såna här du ska ha, för du stickar väl?".

Det kunde jag  ju inte neka till, utan tackade och betalade det löjligt låga priset (man är väl van vid att garnprylar kostar lite mer än 17 kr per meter).

Sen berättade mannen att han blivit så förvånad när en massa kvinnor rätt vad det var började köpa kolfiberstavar från  hans webbshop; det var Ullor och Evor och Brittor från land och rike runt och han hade kliat sig i huvudet och tänkt "men vofför?? Liksom??" innan han fått klart för sig att det hade bloggats i vida garnkretsar om hans kolfiberstavar och att det är därför de nu är spridda över stora delar av de nordliga länderna.

Så där ser man vad lite bloggande kan ställa till med. Nu måste jag bara sticka mig ytterligare en schal så att jag kan inviga dem.