Det tar sig

... men inte blir koftan klar under 2013. Nåja, det kommer väl ett nytt år, och då kommer den förhoppningsvis snart att bli klar så att en liten dam kan ha den på sig.

Jag har suttit och stickat på den ikväll, medan maken och jag tittade på en av de filmer han nyligen köpte. Och jag skulle ju, om jag vore en förarglig typ, en sån som vill ge igen, kunna meddela att jag nu fått revansch på maken. Han brukar nämligen retfullt fråga om jag vill se filmen om Sigrid och Isaac (om Sigrid Hjertén och Isaac Grunewald), och då brukar jag blicka dystert på honom. Inte för att filmen är dålig, utanför att jag prompt somnar. Jag vet - jag har försökt tre gånger och jag har aldrig lyckats hålla ögonen öppna hela filmen igenom.

Ikväll såg vi en film om Carl Fredrik Hill. Rättelse; jag såg den. H-e-l-a filmen såg jag. Det är samma regissör och samma tempo som i Sigrid och Isaac-filmen. Och här pratar vi inte direkt amerikansk biljaktsfilm-tempo, vilket i och för sig är vilsamt och bra. Men bruntonad konstnärlig galenskap i sakta tempo kan uppenbarligen driva även maken till att dra en eller annan timmerstock. Jag säger inte mer. Jag är en snäll fru (också är det ju det där med Sigrid och Isaac som maken kan kontra med).

Jag tror att det är den glada oranga färgen som höll mig vaken.

Huliganen, som inte stickade, somnade också. Nu ska vi strax gå ut på kvällspromenad och vi hoppas att det inte är alltför många smällare och raketer som smälls av när vi är ute, det är ju den tiden nu.

Imorgon är det nyårsafton och då är jag ledig. Tur det. Jag har ju haft en arbetsam vecka så här långt. En hel dags lönearbete, det var ansträngande och nu kan jag behöva vila upp mig lite. Och kanske sticka lite till.