Den första vårsöndagen

...har vi haft idag. Man får nypa sig själv i armen så att man kommer ihåg att det bara är den 9 mars - mycket vinter kan hända ännu säger man och nickar vist, så att ingen kan tro att man sticker ut hakan och tror att det faktiskt är vår på allvar. Då kunde ju vädergudarna hälla en halv meter snö i nacken på en, menar jag. Lite försiktigt kan man ändå säga att det var en ljuvlig dag idag - man har kunnat ha köksdörren öppen utan frysa ihjäl, man har intagit årets första fika i växthuset och man har räfsat en massa i trädgården.

Det där räfsandet, det känns i hela kroppen. Det märks att ens trädgårdsmuskler legat i dvala ett halvår, kan jag ju säga. Nu är det ändå inte bara för att jag räfsat löv, städat i växthuset och planterat småblommiga penséer (!) som jag är trött.

Jag har en längre tid sovit ganska dåligt, men nu fanns ju alla chanser till att sova ut, det är ju ändå söndag idag. Dessutom var maken, Huliganen och jag hos syrran och Zoya igår kväll och blev förträffligt utspisade och ihällda vin på ett mycket kompetent sätt, så man var behagligt trött när man ramlade i säng. Sen vaknade jag vid halv tre och behövde pudra näsan (obs! detta är en s.k. förskönande omskrivning, jag har faktiskt inte för vana att pudra några näsor mitt i natten). Sen somnade jag inte om. "Äsch det gör inget" tänkte jag lättsinnigt, "jag sover lite längre imorgon bara".

Då hade jag inte räknat med Huliganen. Han är ju en mogen man nu (man kan kalla honom "gubbe" men det gör vi inte eftersom vi inte vill såra hans ego), och han brukar sova gott på morgonarna. Så icke idag. Idag fann hann för gott att tämligen tidigt börja påtala att han ville gå ut. Nu.

- du vill inte gå ut, gå och lägg dig igen, muttrade jag omedgörligt då.
- Jag vill inte gå och lägga mig, jag vill gå ut! U-T. Uteliuteliuteliut! sa Huliganen bestämt.
- Nej, sa jag.
- Jo sa Huliganen.

Sen var det ytterligare några vändor i samma stil, men de kan vi hoppa över. Till slut kom jag på att jag kunde ju släppa ut grabben i trädgården, han kanske faktiskt också behövde pudra näsan. Jag vacklade upp, hasade mig ut i köket och öppnade kökdörren ut mot en solig men lite kall morgon.

- Nu kan du gå ut! sa jag och kände mig som en God Matte, en som erbjuder nästan 1000 kvadratmeter trädgård att slå morgondrillen i.
- Själv? frågade Huliganen och plirade ut mot den tidiga vårmorgonen.
- Nu vill jag inte gå ut, sa han sen och försökte vända sig om.

Nänä, har jag gått upp så har jag, så jag fotade ut honom i trädgården och stängde dörren. Efter en stund släppte jag in honom igen, och då traskade han in och la sig i sin säng och började snarka belåtet. Själv ramlade jag också i säng. Men sen kunde jag inte somna, för jag låg bara där och väntade på nästa gång han ville gå ut. Då tänkte jag "bättre förekomma än förekommas" och gick upp och ut med Huliganen vid en okristlig tidpunkt. (Maken påstår att när han passar Huliganen själv och jag är bortrest så sover båda bortemot nio-halvtio innan det ens kommer på fråga med någon morgonpromenad. Det är ju himla kul för honom det.)

Därför är jag alltså lite trött nu. Det värker i musklerna av krattandet. Jag har blåsor i händerna. Och jag lider fortfarande av sömnbrist.

Men jag har alltså planterat penséer! Fikat i växthuset! Varit ute utan mössa på mig! Och nu blir det coq-au-vin - så det går rakt ingen nöd på mig. Däremot förutspår jag att ca kl 21.23 kommer jag att ligga och snarka högljutt i min säng.