Morgonpromenad

Huliganen och jag är ju inte direkt purunga. Alltså har vi våra vanor, och det blir ju lätt så att man faller in i en invand och bekväm lunk. Till exempel när det gäller morgonpromenader. Huliganen kan läsa en kalender, jodå. Han vet när det är lördag, och är det lördag, ja då brukar vi ofta gå Monumentsrundan på morgonen. Det är en trevlig runda, lite gamla hus, lite grönska, lite park och en himla massa att snusa på. Då går vi åt höger i stället för åt vänster när vi kliver utanför huset på morgonen, och på lördagar, ja då drar Huliganen åt höger som en skållad iller. Nu ska här gås okopplad. Man ska få njuta i lugn och ro av sin promenad.

Men så ibland så blir matte lite wild-and-crazy. Hon tänker att vi måste tänka utanför ramarna! Vi får inte vara så fastrotade att vi inte kan se nya vyer. Alltså bestämde matte sig för att gå en annan runda idag.

Vi började "rätt", vi svängde åt höger. Men när vi kom till trappan upp till cykelvägen vid järnvägen, ja då ville matte gå rakt fram och inte uppför trappan!

- hitåt kärring, du går fel! tjoade Huliganen och började ränna uppför trappan.
- nej vi ska gå hitåt, kom nu! svarade jag.
- Nä, sa Huliganen.
- Jo, sa jag.

Sen höll vi på så ett tag med vårt näande och joande, men det behöver jag väl inte direkt skriva ut, jag tror man  kan tänka sig scenariot. Ett eller annat "du är dum i huvudet och går helt fel" och "det är väl ändå jag som bestämmer, eller?" flög också genom luften.

Till slut gick vi ändå (till min stora förvåning) åt det håll jag hade bestämt. Och vart var det då jag vill gå? Jo hit. Till Holmbergska trädgården som ligger som en liten vildvuxen oas mitt inne i stan och som brukar vara helt blå av vårlökar på vid den här tiden.

Holmberg, ja han var en gammal fabrikör som i slutet av 1800-talet byggde sig ett sommarhus här. På bekvämt avstånd från vinterbostaden, som låg 700 meter längre in åt stadens centrum. Här snackar vi alltså inte back-packande i Asien, eller kryssningar i Medelhavet direkt. Här kunde man bekvämt promenera till sitt sommarbende. Huset, Carlsro, finns inte längre. Halva tomten är bebyggd - men andra halvan ligger helt orörd, och sedan 1971 har naturen fått sköta sig själv. Det är alltså inte så mycket trädgård över det hela, mer en liten naturenklav som man med lite god vilja och fantasi kan tänka sig ligger långt ute på landet.

Huliganen spankulerade omkring, pinkade lite revir, snusade omsorgsfullt av området och medgav motvilligt att det var rätt trevligt ändå att besöka Holmbergs trädgård.

Lite tidiga var vi; visst var det blått, men inte fullt så blått som det nog blir om en vecka eller så. Fast visst blommade det fint, och titta, vi hittade årets första vitsippor! Det känns tidigt, men inte desto mindre välkommet. Jag fotograferade dem. Vad Huliganen gjorde med dem tänker jag inte beskriva här; det är ju ändå menat att vara lite av ett naturromantiskt inlägg det här.