lördag 24 februari 2018

Att få frid i sin själ

Fredagen inleddes inte på bästa sätt, snarare långt därifrån. Och det var en avgjort misantropisk Loppa-matte som anlände till hemmet efter att ha avslutat jobbveckan. Det ströddes inte små skälmska skratt omkring sig. Glittret i ögonen lyste med sin frånvaro. Pannan låg i djupa(re) veck. Men nu är det ingen Norénsk pjäs det här med jämmer och elände, så hav förtröstan! Ljusare tider stundade.

Och det ganska snart dessutom. Vi var bjudna på kvällsmat hos Grynet och Pyret så maken och jag fräste iväg dit så fort vi kunde (dock inom lagstadgade hastighetsgränser hastar jag att påpeka). Vi fick god mat! Vi fick busa med Grynet! Vi fick umgås med Grynets och Pyrets farmor vilket sker alldeles för sällan. Det kan hända att jag och Grynet hade en räcka-ut-tungan-tävling när det var dags för tandborstning och pyjamas till vår bådas förtjusning vilket föranledde Grynets mamma att idag sms:a att "den här damen har stått och räckt ut tungan länge och omsorgsfullt idag..." vilket fick mig att utbrista "hoppsan som det kan gå" (utan att direkt ha dåligt samvete).

Det var helt enkelt en himla trevlig kväll och det finns inte minsta lilla bildbevis för ibland är det viktigare att räcka ut tungan och läsa böcker än att ta kort.
Den fortsatte det i samma bra:iga stil: en kylslagen men solig morgonpromenad för Loppan och mig där det dessutom blev en himla massa spring och bus i rastgården för Loppan och en trevlig golden retriever, inhandlade av nya fräscha tulpaner och sen en tupplur på soffan och sen var det dags att utnyttja vår julklapp från sonen och svärdottern; stand-up med Al Pitcher på teatern. Och oj vad vi skrattade! Det är något oerhört roligt att se våra svenska egenheter speglas genom en engelsmans ögon. Jag säger bara "fy fan!" vad jag skrattade. och innan någon får skrämselhicka för svordomar i bloggen så kan jag säga att alla som sett Al Pitcher förstår varför jag säger det.


Sen? Sen blev det ankbröst i cidersås och en pinot noir. Så jag får säga att den här helgen, den började lite på minus men har sen spruttat upp sig storligen.

Jag erkänner att bilden på ett glas Magners och ankbröst i stekpannan kanske känns något arrangerad... men vad sjutton! Torr äpplecider är gott och det är minsann ankbröst också.

Nu ser vi söndagen an med tillförsikt.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar