Och plötsligt händer det

Vi brukar inte direkt fira Alla Hjärtans dag i den här familjen. OK, om jag ilar och köper glass till maken (och mig, någon måtta får det väl ändå vara på givmildheten) på PerTutti, då äter han gladeligen upp. Förra året fick den lilla terriern ett tuggben med rosa rosett vill jag minnas, och det händer att jag knåpar ihop en eller annan muffins med hjärtströssel på. Men that's it. Inga nallar. Inga choklad i hjärtform. Inga röda rosor. Eller andra rosor för den delen, för visst får jag blommor, men inte på Alla Hjärtans dag.

- kommersiellt importerat trams, fnyser maken.

Tills nu, då.

Jag har nog nämnt det här med vykortssamlandet, har jag en svag aning om? Och nu är ju maken som han är. Hittar han ett något udda intresse så omfamnar han det med en innerlig frenesi, så det har införskaffats vykort. Vykort som i pluralis, alltså, och till yttermera visso jättemegamassorvansinnigtstort pluralis. Att säga att vi drunknar i vykort är kanske till att ta i (än så länge). Men det fjuttiga album som tomten kom med, och sen det ytterligare album han fick i födelsedagspresent det räcker ju inte långt, det får man ju förstå.

Maken grubblade. Jag tror han tyckte att det var kanske lite småförargligt att bums rusa ut och köpa fler album när han så nyligen fått. Men så lyste han upp och påpekade

- nu är det snart Alla Hjärtans dag!
- Jaha minsann, svarade jag förstrött då.
- Du kanske vill ge mig något? fortsatte maken lite menande.
- Tja föralldel, svarade jag, - vill du ha en liten nalle kanske?

Det ville inte maken. Det visade sig att det maken ville ha var två nya album och en oherrans massa plastfickor. Jag är ju inte den som är den, vill maken ha plastfickor en masse i stället för nallebjörnar, så ska han såklart få det. Sålunda ilade jag att beställa de önskade Alla Hjärtansdagsprylarna på nätet.

Sen slog det mig; såklart att maken inte bara vill få Alla Hjärtansdagspresenter, han vill självfallet ge bort också, det är bara det att han ännu inte fattat det! Bra kvinna reder sig själv så jag inhandlade Ego-Strik och en synnerligen ha-begärlig penna till mig själv och när maken fick syn på dessa så utropade han tacksamt

- det var precis det jag hade tänkt ge dig!

Jomensåatteh. Man kan lära även gamla makar att sitta, det är never too late och allt det där.