tisdag 6 februari 2018

Att vädra lite fördomar



Vintern har som sagt kommit till Skåne. Lite mer snö har singlat ner från himlen och solen var (nästan) framme idag och när man då har sån tur att man jobbar ca 5 minuters körväg från golfbanan, ja då utnyttjar man ju lunchen till att dra med sig den lilla terriern ut i terrängen. Det var vi och en ensam skidåkare. Nu var det ju inte direkt mängder av snö, utan gräset syntes både här och där, men skånska skidåkare kan inte vara kräsna, man får åka på den snö som finns även om den emellanåt är mer grön och i stråform.

Loppan tyckte att det hela var en utomordentlig idé och plöjde runt så hon blev snöig i hela nyllet och var stor och duktig nog att avhålla sig från att trakassera den ensamma skidåkaren med att slänga sig över henne och tjoa Hej!!! Va' gör du?! Även om det var nog så frestande.

Men nu var det ju inte det vi skulle tala om, utan fördomar. Det är som sagt vinter i Skåne, och tämligen kallt idag och när jag åkte till jobbet så hörde jag på någon lokal reklamkanal på radion att de skulle minsann ta reda på var det var som kallast i Skåne, så folk skulle ringa in. Och det gjorde folk, och talade om att -Hallå ja, här i Skånes Fagerhult är det minsann -12 grader idag  och radionissen sa imponerat att oj, här tar ni pole position direkt (han måste också vare en Formel 1-fantast) och sen ringde det en annan gubbe och meddelade att i Knisterhult, eller om det var Fjösingsmåla, där var det minsann mellan 13 och 16 minusgrader, ja lite beroende på var man stod (inne i en frys? undrade jag då för mig själv). Det märkliga var, att det var under den tid jag lyssnade enbart män som ringde in. Och det var då mina fördomar slog till. Jag tror nämligen att det mest är män som finner sånt när så inihoppsan intressant. Min far, till exempel, han älskade att hålla reda på hur mycket det hade regnat genom att ha en liten regnmätare och sen underhöll han oss vid familjemiddagarna med att triumferande meddela hur många millimeter som fallit den senaste tiden. Det gjorde aldrig min mamma. Jag finner det synnerligen otroligt att en kvinna ens skulle tänka tanken att inhandla en regnmätare, än mindre upplysa en inte-så-intresserad omvärld hur mycket nederbörd som kommit. Alltså, detta är ju inte en direkt heltäckande världsomspännande studie, men om jag bara ska döma av min närmsta omgivning, arbetskamrater, bekanta och sånt, ja då är det liksom männen som har tagit på sig att hålla koll på minusgraderna och regnmängderna.

Detta kan vara synnerligen fördomsfullt, det är jag den förste att erkänna. Men ta en titt i ert närområde; vem skulle kunna tänka sig att ringa upp valfri radiostation och belåtet meddela hur många minusgrader man har? Vem löper ut för att kolla regnmätaren? Jag sätter nog en tvåkrona på att det inte är någon av kvinnligt kön i alla fall.

4 kommentarer :

  1. Ha ha!! :D Jag har inte tänkt på det, men du har nog rätt! :) Mvh Jenny

    SvaraRadera
  2. ha ha det finns om man är kvinna och bonde och det är säsong för sådd och skörd. Men annars bryr jag mig inte så noga. Dessutom ser jag till att det finns en ny och hel varje säsong för min tröttnar inte att läsa av dem efter att säsongen är slut. Tror att regnmätaren fortfarande står kvar ute.

    Majabonde

    SvaraRadera
    Svar
    1. ok, jag förstår att är man bonde så har man liksom ett legitimt intresse av regnmätare, det är jag storsint nog att erkänna :-).
      Fast jag gissar att den mest är fylld med snö nu...

      Radera