Vi har gått in i Olympiad-mode

Detta innebär att maken nu inrättar livet efter hur tv-utsändningarna från Korea sänds. Själv servar jag med lite frukost, fika, lunch och mat och allmänt uppmuntrande tillrop och maken tittar kärleksfullt på mig (när han släpper tv med blicken) och säger att jag är en fantastisk fru. Och vem vill inte vara det, så jag serverar så gärna kanelbullar och kaffe. Jag tittar en del också, för vinter-OS = skidor och det tycker jag är kul. Och man får ju säga att det var en mycket bra inledning på tävlingarna när Charlotte Kalla visade var skåpet ska stå och rodde hem guldmedaljen.

Fast egentligen började ju den utomordentliga helgen redan på fredagen, med lunchpromenad i sol (där Loppan hittade en spade. Spännande men lite scary - typ stå där alldeles tyst och vara spade alltså?!) och dessutom hade vi ju finbesök på kontoret av Milton, en värdig herre som Loppan blev alldeles oerhört imponerad av. Milton var möjligen något mer o-imponerad men lät sig nådigt uppvaktas.

Tja, sen var det ju lördag och då ska man shoppa lite. Te till exempel. Maken fick sitt gamla vanliga citronte så var han nöjd, men medan de mätte upp detta fick jag syn på ett te som bara måste provas - Mormors Magiska. Klart att ett hekto fick följa med hem! Och av detta blev jag så uppiggad (och möjligen magisk?) att jag stickade klart en liten gosskofta som snart ska lämnas till en liten grabb som kommer hit hela vägen från Korea.

Tja så gick lördagen i ett behagligt tempo, vilket kunde vara klokt eftersom vi varit hemma hos goda vänner på fredagskvällen, de som har labben Lisa som är i samma ålder som Indy. Då var det liv i luckan kan man säga. Men hundarna hade roligt och vi hade jättetrevligt och åt vansinnigt god mat (som det kan bli när man besöker en jägare, nämligen rådjurssadel), och då kan man behöva ha ett lite mer makligt tempo dan därpå.

Maken ramlade i säng vid 20-tiden eftersom han skulle upp innan hanen galit och Loppan och jag skrotade runt lite på egen hand innan vi också knoppade in. Det kändes lite märkligt, eftersom den kvällströtta i familjen är jag, med Loppan som god runner-up. Dock är det så att under OS sätts alla såna spelregler på undantag.

Söndagen inleddes lite gråmulet men ändå fint. Inga fler guldmedaljer så Loppan och jag åkte ut till Eslövs golfklubb, vår gamla hemmabana, för lite morgonpromenad och det var en skön början på dagen, det tyckte vi båda. Även om en av oss rusade runt som om hon hade betalt för det, och den andra vandrade fram i lite mer makligt och värdigt tempo.

När nu den lilla koftan var klar så var det ju läge för att fortsätta på den tröja jag påbörjade i höstas, en i milt grönt med bladmönster. Jag satt där och stickade och kände mig så ordentlig, nu minsann skulle även detta projekt slutföras! Men jag vet liksom inte hur det gick till, rätt som det var hade jag lagt upp till en Bousta beanie också? Ja det är märkligt hur det kan bli när ullnystanen sjunger sin förföriska sång.

Men man kan ju inte bara sticka och promenera med hunden och passa upp en OS-tittande make, lite annat vill till också, så syrran och jag åkte till Stockamöllan. Och då kan man ju undra; varför? Varför åker man till en lite håla ute i den skånska landsbygden? Jo för att gå på Frid och Fröjd såklart! Och när man väl varit där och möjligen kanske inhandlat sig några påskägg i plåt, ja då blev man ju grymt fikasugen. Fast var finner man fika en gråmulen söndagseftermiddag mitt ute i ingenstans? (Om man nu räknar Stockamöllan till ingenstans, alltså). Nu var goda råd dyra! - Åk till nästa by, Billinge, sa innehavarna av Frid och Fröjd, - där har de ett lite kafé som har goda kakor. Och ja, det hade de, de vart som att kliva rakt in i 60-talet typ och där tillbringade syrran och jag en angenäm stund med att dricka kaffe och fika och prata om livet och meningen med det hela.

Åter en bra helg. Med OS, fika, promenader, make, hund och allt. Jag klagar inte.