Så blev det då vinter ändå. Alltså inte vinter som längre norrut där snön har fallit i bibliska mängder om jag fattat det hela rätt, men det blev vitt i alla fall. Så då passar det ju bra en lördag morgon att ge sig ut i all det där vita och låta den lilla terriern rasa ut medan man själv traskar på i lagom takt. För sånt är en golfbana utmärkt; öppna vidder, vacker natur och när det är snö är risken för att få en golfboll i huvudet tämligen obefintlig. Vi körde ut till den lokala golfbanan som faktiskt varit stängd en längre tid pga regn och det märktes; under det vita täcket var det plisk och plask och så var det snö och lite halvfruset på det. En spännande promenad kan man säga, men Loppan var glad! Snöig om nosen men glad och jag var också glad. Dels för att jag är lite av en sån där naturnörd som älskar att titta ut över vackra nejder och säga "så vackert här är", i all synnerhet om man kan göra det lite bekvämt och slipper svettas alltför mycket för att terrängen är krävande (man kan alltså kalla mig en lat och bekväm naturnörd), dels för att jag ju också blir glad när Loppan är glad, det går inte att bli annat när hon studsar fram.
När vi pulsat färdigt åkte vi hem till maken, drack te och torkade upp igen, och sen iklädde maken och jag oss våra vinterhattar och traskade ut på stan för att prata tavelramar med den lokale tavelramsmakaren. Tavlan vi ropat in har sin originalram kvar och det känns ju lite fel på sitt sätt att byta ut den - men för att tala klarspråk är den bajsbrun och med bajsbrun menar jag då tråkbajsbrun och inte en sån färg som det kanske kan bli efter att man ätit diverse färgrika saker som satt sina spår. Så kan man ju inte ha det.
Sen kan det hända att jag råkade köpa lite mer shetlandsull, det liksom bara hoppade på mig sådär. Och en klänning kanske. Så för säkerhets skull köpte jag ett par kardemummabullar så att Maken och jag kunde ta en lördagsfika medan vi pratade vykort. Ingen bulle till Loppan vilket hon tyckte var högeligen orättvist. Sen är det ju som det är med bullar - rätt vad det är tar de slut. En bulle - det är ju typ inget alls. Rätt snart är en bulle = ingen bulle. Så vad gör man då? Hmm.... man bakar så klart! Ingen direkt uppoffring, jag gillar att baka, jag gillar att äta bullar. Voila!
Jag fick ju klara mig utan Grynets eminenta hjälp, det barnet kan svinga en kavel! Men bullarna blir klara och befunna goda så det gick ändå. Men nästa gång får jag nog kalla in min lilla kökshjälpreda!
Tja, sen var det dags för mer promenad, i Botan den här gången, en fotvrickning, lite kalvlever Anglaise och så tittade vi på dokumentären om Ronnie Petersson och stickade på min tröja med bladmönster som jag stickar i dansk peldsuld. Den har legat i en påse ett bra tag, men nu är den lilla pojkkoftan färdigstickad och ska bara blockas och få knappar, så då fick pelsuldströjan komma fram igen.
Lite mer snö kom i natt, så imorse vaknade vi till ett vitpudrat Lund när vi tog vår morgonpromenad. Sen blir det lite noseworkträning i ett ridhus, och säkerligen lite mer stickning. Och möjligen en kanelbulle? Nu när det ändå finns, menar jag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.