Trött söndag

Man skulle kunna tro att man varit med där och kämpat på tremilen i OS, för det var ju väldigt så trött jag varit idag. Det passar ju rätt så bra att vara trött på en söndag för det ska ju ändå vara vilodagen och idag har jag minsann tagit fasta på det.

Jag har lagt upp till ett par nya strumpor till maken. Enfärgade gråa, för jag vill vara en snäll fru, och snälla fruar stickar gråa strumpor till maken, företrädesvis icke-randiga. En lagom vilsam och till intet förpliktigande stickning dessutom som man kan ägna sig åt när hjärncellerna gått i ide.

Det är kallt. Isiga vindar viner kring öronen på en, men å andra sidan har jag idag plockat in den första lilla buketten från trädgården som står och niger och säger att nu är det vår. Eller vänta förresten, det var väl blåklockan det? Äsch, skitsamma, de säger "vår" till mig i alla fall!

Så det har varit sånt idag. Strumpstickande (grått) framför OS, lite snödroppsterapi och sen blev det en kylslagen promenad för Loppan och mig, men det är då det är så himla bra att vara garnnörd, då har man gott om ylle att linda in sig i.

Loppan och jag körde ut till Kungsmarken, så kunde hon springa av hjärtats lust medan jag lunkade fram i mer långsamt tempo. Vi klättrade över en stätta också, bara för att se vad som fanns på andra sidan? Det var ungefär likadant, men jag blir varm om hjärtat av att se hur djärvt och oförväget Loppan tacklar sådana hinder i sin väg utan att darra på tassen.

När sedan öronen frusit fast var det skönt att åka hem igen och tina upp med en kanelbulle och en kopp te. En angenäm söndag ändå, trots trötthet.

Det var nog tur ändå att det var Stina Nilsson och inte jag som stakade fram där längs spåret. Annars hade det nog inte blivit någon bronsmedalj.

Eller förresten, stryk "nog". Det är helt säkert så att det är bättre att jag ägnar mig åt att plocka snödroppar.