Förmiddagsfika

Emellanåt knatar jag ju till sjukgymnasten och blir stucken i knäet med allehanda nålar. Sjukgymnasten är en trevlig dam så det är ingen direkt uppoffring. Oftast får jag en tidig morgontid så att jag kan åka direkt till jobbet efteråt, men idag fick jag en tid lite senare på morgonen och kreativ som jag är så kom jag på att då vore det ju himla dumt att hacka upp dagen med att först fräsa iväg till jobbet, sen agera nåldyna för att därefter fräsa tillbaka till tidigare nämnda jobb för att strax därpå ha lunch. Alltså, det inser ju vem som helst att det låter ju inte direkt befrämjande för produktiviteten, man måste ju ta sitt ansvar för BNP och allt vad det heter.

Därför tog jag kompledigt hela förmiddagen, och vilken bättre sysselsättning kan man då ha än att våldgästa dottern och Grynet och Pyret? Jag menar, BNP kan ju  någon annan ta ansvar för de fjuttiga timmarna?

Grynet har lite feber, men inte värre än att hon kunde bjuda mormor på lite Afternoon Tea fast på förmiddagen då. Nu är det så att Grynets teservis har en kanna och fyra koppar och en kopp, ja det var ju Grynets. En kopp skulle mamma ha. Hunden skulle ha en. Katten den fjärde. Hm. Det var något som inte stämde i ekvationen, ända tills Grynet bestämde att Hunden fick minsann vänta lite på sitt te, så kunde mormor och Hunden samsas om den koppen. Ett klokt barn det där. Mitt barnbarn. Ja, jag ville bara påpeka det.

Medan vi smorde kråset sov Pyret i sin babysitter och gick således miste om såväl te som färglada tårtbitar i prima plast. Men jag tänker som så, att hennes tid kommer ju. Bra torsdag det här får man säga.

Observera nu att Grynet har strumpor på fötterna. Dottern sa att "det tjatade alltid du om när vi var små och var sjuka, att då måste man ha strumpor på fötterna hur varm man än kände sig" och nu, nu inser hon att det var minsann ett väldigt klokt mammaråd, så nu har Grynet också strumpor på. Det kändes bra, att vissa klokskaper liksom går i arv. Jag blir lite sentimental och tänker att om den 25-30 år så är det kanske Grynet som själv pråcklar på sitt lilla febriga barn strumpor på de små fossningarna.