Ibland är det helt enkelt nödvändigt med en liten bildbomb

Som nu, till exempel. Häromdagen var jag hemma hos Grynet och Pyret och dottern (ja som då är deras mamma, vilket ju kan verka lätt förvirrande men nu är det så i alla fall). Det var Loppan och jag och vi hade en himla fin dag! Vi åkte pulka, vilket var synnerligen trevligt men det finns inga foton för har man hund och pulka och barnbarn att hålla reda på, ja då blir det inga foton tagna. I all synnerhet om man glömt mobilen dessutom.

 Men sen var vi tillbaka och då var det minsann ljust!Läge för lite fotografering alltså. Grynet var fullt upptagen med att hjälpa till med matlagning, mata Loppan och provsmaka Loppans plastben. Sen drog sig Grynet tillbaka för en liten middagslur och lagom tills dess vaknade Pyret och var alls inte avogt inställd till att vara fotomodell. Jag tyckte också att vi fick ögonkontakt och att hon ville prata med mormor och då kan man ju inte låta bli att tänka på att så väldigt länge dröjer det inte tills hon också kan säga "fideikommiss". Och "mormor". Jag vet ju vilket jag tycker är viktigast.

Pyret är en cool liten unge som tar det mesta med jämnmod, även när en nyfiken terrier sticker ner sitt raggiga huvud och säger "tjena!". Också är hon ju så söt! Precis som storasyster. Jamen kolla på den lilla rosenknoppsmunnen, undra på att man blir rent fjollig och kan sitta och titta på henne hur länge som helst.

Det är något alldeles speciellt att se sitt eget barn bli förälder. På något sätt knyts banden tätare både bakåt och framåt och det är lätt hänt att man blir lite sentimental. Fast bara en liten stund för har man en Loppa i familjen har man inte så mycket tid att vara sentimental. Mest är man glad! Glad för att dottern och svärsonen fått så fina flickor, att man får uppleva det där med barnbarn. Jag trodde aldrig att jag skulle bli sådär jättefjollig när jag fick barnbarn, men nu när de är här? Alltså jag är mormorsfjolligheten personifierad. And I'm proud of it.

 Jamen titta på den där sista bilden! Nog ser man att Pyret kan bli en rätt så kavat, bestämd och kanske rentav lite envis liten unge? Jag undrar var de dragen kommer ifrån...