söndag 4 februari 2018

En försenad ursäkt






Käre J.J. 

Så här drygt 117 år senare känner jag att jag måste framför en ursäkt till dig, och kanske även till fröken Julia Ohlsson i Eslöf. Det är inte direkt å mina egna vägnar, men då Loppan inte lär ha vett att själv be om ursäkt så får jag göra det åt henne.

Det har ju varit en hel del vykortssnack här hemma på sistone får jag erkänna, och det kan väl hända att även den lilla terriern fått upp ett visst intresse, så till den milda grad att när hon hittade ett utmärkt vykort på golvet så högg hon bums gaddarna i det. 

- Stopp! utropade maken, som hade en hel hög vykort hemma till påseende och ännu inte bestämt sig för att han skulle inhandla just ditt, med den vackra vyn över Domkyrkan. Men tja, ett tuggat vykort kan man ju knappast returnera, så maken insåg att han fick punga ut 20 spänn. Vid närmare påseende visade det sig dock att det var ju ett rafflande kort, väl värt sina 20 lusidorer; vi insåg din vånda när vi såg hur du bevekande bad om ursäkt för att några gossar hade varit simpla nog att skicka vykort till fröken Julia i ditt namn, vykort som du uppenbarligen redan hade adresserat.

Hela framsidan gick åt till dina förklaringar och böner om förlåt, som du skrev då i januari 1901, att du "ej kunnat hjälpa det".Och med tanke på att fröken Julias far var fanjunkare så var det kanske nog bäst, vem vet om han jagat dig nerför hela Stora Södergatan som den militär han var?

Jag hoppas att du och fröken Julia fick rett ut missförståndet, och får väl säga att för egen del så tycker jag nog att kortet alls inte misspryds av att ha perforerats av ett par hundgaddar och att det också visar på gott deltiologiskt gry hos Loppan.

Vänliga hälsningar
Loppans matte

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar