Igår blev det ankbröst

I helgen hade vi gäster och då serverades ankbröst - Loppan var synnerligen intresserad men fick inget, jag tycker nog att gäster ska serveras först och att det inte ska ha varit en terrier som plockat åt sig de bästa bitarna själv. Loppan tyckte att detta var en snål och njugg inställning och blängde lite under lugg - ja om hon nu hade kunnat blänga, hon är liksom inte lagd åt det tjuriga hållet min lilla loppa.

En bit blev det kvar och när gästerna gått hem fick Loppan ett litet hörn som försvann fortare än en gris hinner blinka. Precis när jag tänkte ge henne en liten bit till kom jag på att nämen vänta nu, på måndag är det ju avslutningstävling i noseworkgruppen och vad ska väl motivera den lilla terriern mer än ankbröst? Hm... Alltså packade jag in ankbröstet i gladpack och la in det i kylskåpet igen. Loppan såg dystert ånkan försvinna och man riktigt såg hur hon tänkte "Snåljåp! du tänker säkert gå upp i natt och moffa i dig ankbröstet själv".

Men nix, det gjorde inte matte (hade det varit choklad är det en annan femma) så när det var avslutning igår kom ankbröstet med och nog gjorde det susen alltid! Loppan gjorde bilsök och hittade dofter, hon gjorde inomhussök och for som en målsökande missil in under en lastpall och hittade en doft där och sen lurade hon i och för sig matte med en halvhjärtad markering på en burk på en vägg, och matte, som gripits av tävlingsdjävulen, tjoade "markerat!" innan hon hann besinna sig, så det var faktiskt mattes fel (som alltså inte fick något ankbröst heller då), och sen avslutade nosarbetaren med att ihärdigt och övertydligt, så att dumma matte skulle begripa, markera två dofter vid en brädhög och på en dragkrok.

Så ja, det där med att belöna med ankbröst, det ska vi komma ihåg till nästa gång. The Duck's Road to Success kan man säga.

Min lilla Loppa. Värd sin vikt i ankbröst.