Käre Hampus

 

Idag är det två år sedan du lämnade oss. Jag kan inte fatta att det redan gått så lång tid! Det går nog inte en dag utan att vi tänker på dig. Den där förlamande saknaden och känslan av att livet utan en Huligan i hemmet knappt är värt att leva har lagt sig, nu är det alla roliga minnen som finns kvar.

Du var en hyvens grabb! Du fick oss att skratta, du höll oss sysselsatta och du fick oss att inse att livet med hund är så himla mycket bättre. Du kommer alltid att ha din alldeles egna speciella plats i hjärtat. Du älskade oss och vi älskade dig, du var vår hund i vått och torrt.

Loppan, som är vår nya kompis är en helt annan hund, precis som det ska vara. Det tar ett tag, men sen får man lika varma känslor för ens nya fyrbenta kompis och man inser att hjärtat är stort; det rymmer massor av kärlek som räcker till många!

Jag hoppas att du har det bra där du befinner dig, att du får fräsa runt i full fart, att du får styra och ställa och skälla så mycket du vill utan att någon hyssjar på dig, att någon kliar dig på magen när du är trött och att du får tigga hur mycket ost du vill!