söndag 10 juni 2018

När vi nästan fick oväntat besök

Vi har inte bara varit i djurparken i helgen, det har varit rätt så mycket trädgårdshäng också. Sova lite i soffan, grilla lite, gripas av lust att rensa i en rabatt och göra det innan man inser att nä, det är alldeles för varmt. Då är det skönt att ha en trädgård på 64 kvadrat, det är liksom snabbfixat får man säga.

Morgnarna var dock lite mer svala i temperaturen så då passade Loppan och jag på att åka ut i skogen för att motionera oss lite. Eller rättare sagt, Loppan motionerade och jag spankulerade fram i synnerligen maklig takt. Det räcker ju att en blir vältränad, tänker jag. Måtta i allt.

Rätt vad det var så fick jag syn på en lämplig sten och det vet man ju, finns det en lämplig sten, ja då tycker man ju att då kan den lilla terriern posera där så att matte får ta en bild.

- Posera fint! sa jag till Loppan. Loppan glodde lite på mig och tyckte sen att herregud, ska det vara den där gamla hund-poserar-på-sten-bilden nu igen? Hur vore det med lite nyordning och nydaning? undrade hon sen och tyckte att jag kunde ju sitta på stenen och se cool ut, så kunde hon ta bilden?

- Jamen herredumilde, Loppan, sa jag, hur skulle det se ut? Om matte kliver upp på en sten så ramlar hon bums ner, det vet du ju. Det blir ju en väldigt fånig bild och det kan jag verkligen inte lägga ut på min artistiska och högtstående kulturella blogg - en rund tant i övre medelåldern som sprattlar runt som en skalbagge bland barr och myror? Skulle inte tro det, va!

Loppan tyckte att jag var motsträvig och fantasilös men insåg att slaget var förlorat och hoppade upp på stenen så att matte blev nöjd. Och ja, jag tror faktiskt att bloggen vinner på att se mer av Loppan och  mindre av mig. I alla fall om jag ska utföra balansakter i högre skolan.
 Sen åkte vi hem och somnade i den där trädgårdssoffan i värmen ända tills man väcktes av att det liksom lät. Det lät närmare bestämt som att någon använde blåslampa och mycket riktigt, när man försiktigtvis stack ut huvudet under parasollet så såg man att luftballongsäsongen dragit igång igen.  Det händer då och då att man ser luftballonger fina sommarkvällar, men det är nog första gången jag ser dem gå så lågt här inne i stan, det var nästan så att det var läge att kolla om man skulle sätta på en kanna kaffe till, för det är väl det som ska till när man får oväntat besök?

Men sen eldade de på igen och försvann över hustaken. Jag tycker det ser väldigt häftigt ut, det där med att åka luftballong fast lite orolig hade man kanske ändå varit för att man skulle landa lite oväntat där det inte var meningen att man skulle landa. Och det är kanske inte alla som skulle uppskatta att få en luftballong rakt ner knäet och skulle spring in för att sätta på kaffet?




Inga kommentarer :

Skicka en kommentar