Det är bättre att ta en promenad

Äntligen har Tour de Ski dragit igång. Jag finner det själv märkligt, men jag tycker att det är synnerligen tilltalande att sitta bekvämt i en fåtölj och titta på när andra svettas i skidspåret. Igår tittade vi och jublade när Stina Nilsson visade var skåpet skulle stå i sprinten - och inte bara hon! Ida Ingmarsdotter, Linn Sömskar... det är helt enkelt go i de svenska skiddamerna!

Alltså parkerade jag mig i fåtöljen i dag igen med  min Sólbein i högsta hugg. Emellanåt fick Sólbein trängas med Loppan som också ville ligga i knäet - och det får hon ju så gärna. Ibland killade garnet henne på örat som om det vore en irriterande fluga, men hon tog det med jämnmod. Idag var det dock inte lika roligt, i alla fall inte om man nu vill se svenska damer på prispallen, så det kan ju hända att jag knoppade in där en stund.

Så eftersom solen sken för en gångs skull beslöt Loppan och jag att avstå från att beskåda/sova till (stryk det som ej önskas) herrloppet och åkte ut till mossen i stället för att glo på kanadagäss och lapa i oss lite sol. Det gjorde vi rätt i.

Nu blir det snart mat, ja efter det att Manchester United spelat såklart. Som jag påtalat så gör de ju det ideligen, ideligen, men numera med ny tränare.

Tartiflette ska det bli, och det ska av avnjuta till det stilla rasslandet från barren som rasar av granen. Nu har den snart gjort sitt, men den klarar sig över nyår i alla fall och det är ju bra så.