Nu står den där

Jag har haft en liten julstämningskris. Igår var dagen vi skulle gå och köpa gran vid domkyrkan. Det småregnade, allt enligt traditionen. Men det var ändå inte det som gjorde att jag kände att "varför?" liksom. Vad tjänade det till? Släpa in en gran som bums börjar barra, släpa ner pyntet från vinden och hänga upp i det barrande eländet för att sedan behöva plocka ner allt igen, OCH behöva klippa ner ett barrigt granlik för att forsla till återvinningen. Vad ska det va' bra för sa jag dystert till maken, som hickade till och sa "jamen du ÄLSKAR ju jul och pynt och är liksom juleandan personifierad!". - Mån de', svarade jag dystert och kände ingen alls christmas spirit fylla kroppen. - Ska vi inte ha GRAN?! utropade maken vidare och såg ut som att världen, så som han kände den, hade hoppat upp och bitit honom i näsan.

Men  jo, nog skulle vi väl ha gran ändå, muttrade jag och så traskade vi iväg till domkyrkan och valde gran. Allt gick enligt schemat. - Det räcker med en något mindre gran, sa jag. Då tycker maken att har vi 2.85 i takhöjd så kan vi väl ha en större gran? Sen hittar vi en gran och maken tycker att jaja, den blev inte jättestor men den är ju ändå rätt fin, och så visar det sig att hade vi inte klippt av toppen så hade den stött i taket.

Och nu är den klädd och jag känner ändå att det är ju ändå rätt mysigt, det där med jul och gran och pynt och det kan väl hända att den kommer att barra, men so what? Juleandan är återställd och det känns bra.

Det kan hända att det var min Eländiga Tand som trasslade till det med julefröjden, för den gör liksom ont. Då är det skönt att ha ett par tandläkare i familjen som man kan ringa och terrorisera med frågor som att "ska det verkligen va' på det här viset, vavava?" och "maken har några morfintabletter som han fick 2011 när han hade diskbrock, kan det vara läge att peta i sig några sådana?". Sonen avrådde från tabletterna och tyckte att jag kan avvakta ett tag till för om man är nere och rotar i rötter så kan det göra ont, föga förvånande.

Och vem bryr sig egentligen när man sedan får fint besök? Grynet sov över, och hon tyckte att  granen var fin! Så det var ju en rackarns tur att det blev en gran.

Vi åt köttbullar och tittade på Musse Pigg och ritade. Grynet dirigerade och jag ritade, all min kreativa skaparkraft flödade. Först skulle jag rita en fågel. Och sen skulle jag rita Grynet och mig själv och Loppan, och att Loppan bajsade. Sen kom Grynet på att morfar kunde också vara med, men då fanns det liksom inte riktigt plats för honom, så det ser ut som att Loppan bajsar på morfar och det känns ju inte så schysst, så jag fick göra en avledande bajsmanöver. Typ.

d

Hjälp med disken fick jag också,  heder åt sådana gäster som raskt dyker ner i diskbaljan och hjälper till! En riktigt fin dag har vi haft, med promenader för att titta på granen på torget, vi har byggt koja och gjort pärlhalsband och ätit pepparkakor och lekt med Indy och varit i kyrkan och lyssnat på Grynets mamma som haft julkonsert. Också har vi suttit i soffan och tittat på skidor, det gäller att börja indoktrinera i tid!

Så ho-ho-ho, nu är juleandan återställd! Och det känns bra får jag säga.