Nu är julstickningen avklarad. Ja om man bortser från den där rävmössan som Pyret skulle få och där det bara saknades nos och öron - den är puts väck och lär väl dyka upp lagom tills hon växt ur den kan jag tänka. Märkligt det där, hur saker liksom bara upplöses i tomma intet och försvinner ut i en annan dimension. Eller är det bara mig det händer? Nycklar, mobiler, mössor och plånböcker - you name it och jag kan slarva bort det. Det är en liten talang jag har.
Nåväl, jag har då i alla fall lagt upp till en kofta i Léttlopi, en Sólbein ska det bli, och "sólbein" det är ju isländska för "solstråle" och då kommer jag ju osökt att tänka på min egen lille solstråle som skulle fyllt 16 år idag.
Käre Hampus, du var en fantastisk solstråle, du fick mig att skratta varje dag. Du var liksom en ganska kaxig och gapig solstråle, en med attityd och en himla massa jävlaranamma! En som var ordningspolis och säkert höll reda på alla de andra solstrålarna så att de skötte sig. Tänk vilken tur vi hade som fick ha dig att lysa upp vår tillvaro i många år.
Nu har vi ju Loppan, och hon är en solstråle på helt sina egna premisser. Och det är nog så det ska vara, var och en är bäst på sitt eget vis. Och du, du var min egen bäste Huligan!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.