Visst kom han!

Granen, den stod så grön och grann i stugan, precis som den ska. Ja i alla fall innan Loppan och Pyret hade gjort sitt med den, och innan Grynet hade tänkt utanför boxen och fyllt sitt nya dockskåp med julprydnader. Dockorna och dockmöblerna? undrar ni då såklart. Ja de hade ju fått flytta ut så att de kunde vara åskådare till bilbanan. Lika såklart. Men nu går jag händelserna i förväg.

Det blev julafton och vi firade den hemma hos Grynet och Pyret, och nästan alla var med; farmor och farfar och maken och jag, och farbror och morbror och moster. Och Loppan! Henne får man inte glömma och det gör man inte heller när man ägnat en julafton åt att försöka rädda vad som  räddas kan ur hennes gap.

Det var dukat fint! Och vi åt massor av god mat, som vi knutit ihop; kroppkakor och Janssonsen och köttbullar och grönkål och lax och tja, det mesta faktiskt. På bilden ser det ut som att Grynet åt mängder, Det gjorde hon inte för vem har tid att äta julmat när Tomten varit där och kommit med så många julklappar? Och Grynets mamma, hon förstod att på julafton, då klarar man sig bra med någon köttbulle innan man får gå och leka igen. Dessutom hade ju Grynet ätit nötter så att kinderna var fulla som vore hon en liten och gullig hamster, så jag tror nog att hon fått i sig i alla fall en del av kostcirkeln.

Pyret? Hon tuggade på en nagelborste och jag vet inte just var i kostcirkeln den får plats, men någonstans kan man säkert klämma in den.

Bilbanan ja, den lektes det med! Det tävlades och kördes och kraschades och Loppan var högeligen intresserad. Dock skänkte jag en lite tanke åt Huliganen som nog inte nöjt sig med att vara en något påträngande åskådare utan förmodligen hade massakrerat formel 1-bilarna i raskt takt.

Grynet tyckte det var roligt och var fullt sysselsatt men rätt vad det var, så var det ju någon som kom traskandes genom trädgården och knackade på altandörren! Och då, då var bilbanan rökt kan jag säga, för vem kan ju konkurrera med Tomten?! Hon var mycket modig och hälsade på tomten och fick många fina paket. Det tog ett antal timmar att packa upp, inte för att det var politiskt inkorrekta mängder av paket, men eftersom Grynet ville leka med varje julklapp innan det var dags att packa upp nästa. Sympatiskt drag, tycker jag, då räcker ju glädjen länge. Allt var roligt! Magnetbokstäverna och förklädet och nallen och vantarna och allt annat, men allra roligast var nog dockskåpet som mamma och pappa hade gjort iordning och målat och tapetserat, det dockskåp som mamma och morbror haft när de var små, och som nu renoverats och fått nya möbler och invånare - ja tills julgranskulorna flyttade in.

 

 Den här hösten, det har varit Vantstickningens höst - och några av dem blev julklappar. Jorid Linviks "Votteboka" har det bläddrats flitigt i, och jag har stickat såväl Lille Rev som Store Rev och Lille Kanin. Ja man kan ana ett djurtema, och vem kan väl motstå dessa vantar?

Och titta, de passade! Pyret ser fundersam ut, men hon såg ut att gilla sina kaniner. Jag hade förväntat mig att de skulle ryka av direkt, men hon viftade glatt med händerna och verkade tycka att hon är fin, och det är hon ju!

Jag hade ju en idé om att ta en liten fin gruppbild på familjen, men tja, det gick väl sisådär kan man säga. Och det är ju som det brukar och egentligen är det väl roligast så?

Och sen, när vi hade ätit och lekt och farmor och jag hade läst boken om Castor som bakade och sydde och målade (flitig bäver det där) tre gånger var, så knoppade Pyret och Grynet in och så småningom var den här julaftonen över. En bra julafton. Och fina paket fick vi, förvisso kom jag hem en sko fattigare än jag åkte dit, men det berodde mer på att Loppan möblerat om lite än att jag slagit klackarna i taket så till den milda grad att skorna rök. Farmor har enligt ryktet hittat den utanför huset, så den lär komma på plats igen.

Nu har sonen och svärdottern åkt hem till Halmstad igen och det är tyst och tomt här hemma. Men senare idag kommer Grynet och Pyret med anhang och äter lunch så då blir det liv i luckan igen! Loppan ägnade större delen av juldagen åt att sova, det tar på krafterna att fira jul. En promenad i Linnebjer med syrran och Zoya blev det också, och det var skönt. Julklappen som Loppan fick av sonen och svärdottern som har stor talang för att hitta gräsliga mjukisdjur, den lever än. Fast jag tror ju att dess dagar är räknade...