Imorse, då regnade det inte och då var Loppan och jag ute i skogen och spankulerade. Vi tränade lite inkallningar och sitta kvar och sånt där, och Loppan, hon var väldigt duktig får jag säga. Så jag gick där och tänkte att "jamen hon är ju ändå rätt så lydig, den lilla terriern". Man ska inte tänka så. Man ska inte ropa hej innan man är över den där bäcken och allt vad det är, ty rätt vad det var for Loppan iväg. Jag skymtade längre fram ett par bilar som stod parkerade och att det var några personer som stod där. - Hit! ropade jag. Sedan ropade jag "Stanna!". Och sen ropade jag nog något annat som liksom fallit mig ur minnet medan jag löpte efter den snabbt försvinnande terriern. Jag var helt och hållet beredd på att göra en pudel och rulla över på rygg och be om ursäkt för min ouppfostrade hund som nu hunnit fram och med stor entusiasm hoppade upp på personerna. Men sen kom jag fram och insåg att det var ju Swisha och hennes matte som stod där tillsammans med en annan hundmänniska så då sa jag "hej på er!" i stället. För om folk som Loppan tycker mycket om bara står där helt oförhappandes mitt ute i spenaten, ja då får de skylla sig själva om de får en överentusiastisk raggfia i famnen. De tog det med stort jämnmod får jag säga, rentav med förtjusning. Och vem blir inte glad över att träffa Loppan?
Sen, ja sen åkte vi hem till de där saffransbullarna. För nu, nu är det advent! Granen på torget är klädd. Syrran och jag var på Kulturens julmarknad i fredags. Den första glöggen är drucken. Och snön faller så sakteliga. Ja, åtminstone faller den lite lokalt och begränsat, och det är nog så fint får jag säga.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.