Dagen har gått i ett ganska stillsamt tempo. Både maken och jag har kanske inte varit på vårt mest energiska humör eftersom maken fick lite förhöjd temperatur igår kväll och då, med tanke på makens faiblesse för att ådraga sig diverse illvilliga infektioner, så blir man ju lite lätt nervös. Men maken tog sitt förnuft tillfånga och är alldeles förträffligt i normaltemperatur idag. Skönt det, mina franska nerver tål inte sådan spänning i tillvaron.
Igår var vi hos Grynet och Pyret och åt en alldeles utomordentligt fisksoppa till middag - det märktes att denna soppa, den var minsann tillagad i ett alldeles nyrenoverat kök! Synnerligen god. Grynet visade sitt nya märke som hon fått i skridskoskolan och Pyret ramlade av stolen - lite blandade karameller således. Men Pyret hämtade sig igen och sen klippte hon och Grynet snöflingor så att pappersbitarna for som konfetti i köket. Tänk vad härligt att vara så intresserad av pyssel och hantverk, då har man oftast att sysselsätta sig med! Det måtte väl jag veta som kanske inte direkt sprätter pappersbitar omkring mig, utan snarare garntåtar och annat.
Med "annat" kan man då tänka sig broderigarnsstumpar. Jag har nu kickstartat min brodöskarrirär. Jamen kolla här, starten på en pumpa minsann! Och den nya förstoringslampan, ja den är min nya bästa vän. Mycket bra när man knypplar också. Lite multitaskande sådär. Jag ser dock mycket fram emot att komma fram till taxarna som ska ha små tröjor på sig. Kan nog ta ett tag.
Sen åkte Loppan och jag ut i skogen en sväng. Ingen kan påstå att det är några större mängder snö vi har, inte som lite längre uppåt landet har jag förstått, men lite is bjöd dock naturen på. Vi höll oss dock på alla våra gemensamma 6 ben, Loppan och jag. Rätt vad vi gick där i skogen så stötte vi på två västgötaspetsar minsann, varav den ena var 4 månader gammal och full av livsglädje och livssprutt! Å, man blir rent mjuk i knäna när man helt oförhappandes stöter på små vättar! Loppan och vättarna hälsade entusiastiskt på varandra innan vi traskade vidare.
Sen åkte vi hem och stickade uggla. Jag stickade, maken tittade på skidskytte och Loppan snarkade på mattan. Alla nöjda och glada! Men så småningom började det ändå suga lite i magen. Då knallade jag ut i köket och lagade sjömansbiff, något maken tycker om. Jag är en snäll fru. Och sen åt vi sjömansbiff och tände datumljuset som redan är ur fas. Ur led är tiden, skulle man kunna säga, fast inte just nu, för nu är vi faktiskt tajmade igen, ljuset och vi.
Fast så småningom var det ju ändå dags för dagens viktigaste punkt, nämligen te och saffransbulle. I skrivande stund är saffransbullen ett ljuvt minne blott. Underbart är ju kort, men det kommer fler tillfällen.
Kanske lika bra att sluta nu när man är på topp? Maken med normaltemperatur, hunden rastad i skogen, uggla stickad, ljuset i fas med kalendern och saffransbulle uppäten. Ja så får det bli.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.