Nya kompisar

 

Dagen började med en snöig promenad i Botan för Loppan  och mig, medan maken vevade igång sin skruttiga rygg. Jag får ju säga att det där med spondylodiskit, det är precis vad det slutar som. Skit således. Och långvarig skit dessutom. Men idag var ändå en bra dag för idag skulle vi på utflykt. Men först promenad i Botan som sagt, där det var tämligen tomt förutom en eller annan ekorre som Loppan hade full koll på. Rätt vad det är så kommer hon att lära sig att klättra i träd och då får ekorrarna se upp!

Men sen gick vi hem igen och hämtade upp maken för nu skulle vi åka till Halmstad och hälsa på Kickan och hennes föräldrar. Det var snöslask och ganska gråmulet, men vad gör det när det vid slutet av vägen väntar en liten knubbig och rar flicka och hennes föräldrar!

 

Och kolla vad Kickan kan nu, minsann! Sitta rak i ryggen som en tennsoldat utan att tippa över! Och vad är det hon tittar på kan man fråga sig?

Jamen det var ju Loppan som Kickan nu för förstas gången verkligen såg! Och det känns som att det uppstod en ömsesidig sympati! Den ena lite mer lurvig, den andra inte så lurvig men makalöst rar - klart att det uppstod en själarnas sympati! Loppan gillar att slicka på folk, Kickan gillar att tugga på deras fingrar. Same, same, men kanske lite olika.

Sen, ja sen åt vi god mat! Kickan fick smaka äpplemos, det var väl sisådär tyckte hon. Mest "-sådär" förstod vi av minspelet.

Sen hängde vi lite i soffan hos farfar, när han inte var uppe och motionerade den j-la ryggen. Emellanåt fick Kickan ta sig en liten tupplur, det kan ju vara lite tröttande det där med att träffa nya vänner! När hon inte tog igen sig tuggade hon lite förstrött på farmor, skrynklade serviett och kastade elefanter omkring sig. Vi andra drack glögg, åt pepparkakor och hade det allmänt trevligt.

Och sen var det dags att åka hem igen, men farfar och jag, vi enades om att det varit ett väldigt trevligt besök! Nu hoppas vi att vi kan ses igen efter jul, för oj vad det händer mycket saker väldigt snabbt när man är så där liten och söt. Vips! så sitter man, och vips! så har man tagit studenten. Typ. Fast det får väl ändå vänta ett tag. Men Loppan, hon vill rysligt gärna träffa sin nya kompis igen.

Själv är jag helt säker på att det där med att träffa Kickan, det gjorde susen mot spondylodiskiten. Och tänk då, hur bra blir det inte att träffa alla tre flickorna om några veckor? Rena hälsokuren, ju.