...jomenvisst är det så! Inte minst för att vi hade besök igår för att dricka glögg och julpyssla. 4:e advent, det är ju en utmärkt dag för att göra både det ena och det andra.
Först drack vi glögg och åt saffransbullar, så att vi sedan kunde röja av bordet och gå på självaste pysslandet. Pepparkakor blev det inga, för det hade mormor inte bakat. Jag är inte så vass på pepparkakor om jag ska vara ärlig - däremot är jag bra på att baka saffransbullar (sa hon självbelåtet).
Första gången vi hade julpyssel hade jag förberett olika projekt och funderat ut och haft mig, innan flickorna gick loss på allt på ett synnerligen kreativt och frisinnat sätt. Alltså hade jag nu bara samlat ihop lite hushållsrullar, silkespapper, guldtofsar och så vidare, och sen fick den fria skaparglädjen råda. Och det gjorde den! Det blev liksom smällkarameller med extra-allt! Klistermärken, guldtofsar, glaspärlor - you name it och det satt säkert på smällkaramellerna.
När det nu hade gjorts sådana stiliga kreationer, ja då ville jag ju ta en bild på Grynet, Pyret och deras goda vän framför granen som står så grön och grann i stugan. Ja, jo, den lutar lite, men det är kreativt det med. Och kan man ha ett lutande torn i Pisa, ja då kan vi ha en lutande gran i Lund.
Att ta foto på tre spralliga töser, ja det var kanske inte det lättaste - men jag tycker nog att självaste julglädjen är rätt påtaglig ändå?
Sen, ja sen åt vi skinkmackor och grönkål och köttbullar - fast inga prinskorvar, ty det hade mormor glömt. - Brukar man inte ha prinskorvar när man har köttbullar? undrade Grynet som lite så där finkänsligt ville påpeka att något kanske saknades? Fast jag tror hon blev mätt hon också.
Så nu känner jag att julen, den har förberetts på bästa sätt. Det blir stillsamt i år för maken och mig, men det kommer säkert att bli mysigt.
Och lite vintermyskänsla, ja det fick man imorse när Loppan och jag drog ut i naturen för att promenera med aussisarna och deras matte. En härligt krispig och frostig vintermorgon, finns det något bättre?
Långpromenad med yllemössa på skulten och dubbla vantar, massor av prat, glada hundar och solsken, det var precis vad som behövdes!
Ja, nu känns det verkligen att man är på upploppet! Nog för att det inte direkt är min favoritjullåt, men visst är det så att it's beginning to look a lot like Christmas. Med ovanligt tjusiga smällkarameller dessutom.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.