Julfirande

 Idag är det åter väldigt grått och dimmigt. Dagen har ägnats åt att promenera fram och tillbaka till Bilia, för ett trasigt lampglas skulle åtgärdas. Vi körde dit och promenerade hem, och när vi varit hemma i ca 20 minuter ringde de och sa att jobbet var klart, så då var det bara att traska iväg igen, till Loppans förvåning. Själva arbetskostnaden var 4 000 kr. Så säger de att advokater har så hög timtaxa, nej bilreparatör ska man nog bli. Sen har jag ägnat mig åt att baka bröd, tvätta, hänga tvätt, servera maken kaffe och snart ska jag nog greppa tag i stickningen. Fast jag har också tittat i den fina bok jag fick igår i julklapp "Brodera på stickat" - och ska man då brodera ja då får man ju sticka färdigt först!

Ja just det, jag har också för första gången beställt mat för hemleverans, och det var ju lätt frustrerande men nu ska vi se imorgon hur det har funkat. Men varför jag inte kunde beställa mjölk för hemleverans, det begriper jag inte? Jaja.

En ganska lugn dag med andra ord, om man bortser från den upphetsning som uppstod när jag helt plötsligt inte kunde boka en tid för leverans, inte ens långt in i januari? Men det löste sig, fast jag får nog hävda att det var en himla dumt upplagd sida.

Igår, då var det andra bullar! Ja, i och för sig blev det inga bullar, men muffins och flapjacks och porterfile och en Tarte au Citron och det gick nog bra det med. Jo för vi hade ju besök av hela familjen! Barn och barnbarn i långa banor. Alla flickorna var så fint klädda i julklänningar. Jag hade också klänning, en grön. Pyret påpekade dock att på jul ska man ha röd klänning så det var väl en liten miss från min sida, och så fin som Grynet, Pyret och Kickan ja det var jag ju inte. Men det är ju heller inte möjligt.

Först åt vi mat, och för första gången fick Kickan sitta med vid bordet i barnstolen som nu kommit fram från vinden igen, tredje dotterdottern  (jaja, maken, min egen petimeter har ju så klart varit framme och i vad som nog mest kan betecknas som en tämligen förarglig ton sagt att "har du tre dotterdöttrar, jag har bara två". Och det har ju jag också, TVÅ dotterdöttrar och EN sondotter, Så klart.  Men när det är så söta flickor så kan man ju bli lite kollrig i huvudet och då blir det som det blir, vilket alla säkert förstår. Även maken, som dock inte försitter ett tillfälle att retas) som sitter i den! Porterfilé fick hon dock inte, men hon var nöjd ändå med ett snöre. Vi andra som inte fick snören var nog rätt nöjda vi med.

Sen var det ju inte så att hon fick sitta still där hela tiden, rätt vad det var kunde inte faster behärska sig utan var tvungen att gulla lite. Det kan hända att även farmor hävdade sin rätt också.

Grynet och Pyret visade stort tålamod med att det skulle ätas, även om de säkert tänkte att nog skulle det väl bli en eller annan klapp också? Klart det blev! Tomten hade ju lämnat ett brev till dem, som Grynet läste med stor ackuratess, möjligen var ordet "städskrubb" lite svårt, men hur ofta behöver man använda ett sånt ord egentligen? Men i städskrubben fanns det kassar med paket och sen delades ut paket till höger och vänster, Måhända mest i riktning åt tre små söta flickor.

Kickan var först lite fundersam till det där med julklappar, men rätt vad det var satt hon också på golvet och slet upp paket. Loppan ville rysligt gärna hjälpa till, men hon är lite väl ivrig när det gäller paket, så henne fick man mota i grind. Av sonen, sonhustrun och Kickan fick hon ett gult pipande lejon och det var väldigt roligt. Men som lejon betraktat var det nog lite ynkligt, för det gick en snabb död till mötes i Loppans käftar.

Mormor/farmor hade såklart stickat och än så länge är flickorna i den härliga ålder när de blir glada för hemstickat - i all synnerhet som det är katter i mönstret. Kickan fick dock små kaniner, och de hoppas farmor ska hålla hennes händer varma i vinter, precis som jag hoppas att Grynet och Pyret inte ska frysa om halsarna.

Man blir ju hungrig av att öppna paket, så sen var det dags för saffransmuffins och flapjacks, och när man ska jobba i köket, ja då får man alltid hjälp av Pyret som är synnerligen hjälpsam. Tänk vilken tur för en mormor att ha en sån hjälpreda!

Sen ville mormor ha ett foto på alla flickornad i soffan, och i vanlig ordning så blir det inte så stelt uppställt och tillrättalagt när det är fotodags. Mormorfarmor har skrattat mycket åt fotona.

Tänk vilka rara barnbarn vi har! Hur kan vi ha haft sån tur? Så spännande det ska bli att se hur Kickan utvecklas, nästa jul kommer det att bli verkligt livligt tror mormorfarmor... Underbart är rätta ordet.