Nu galopperar vi i raskt takt mot 2022! Vågar man hoppas på ett mindre virusbesmittat år? Nåja, om det som krävs är att man vaccinerar sig med jämna mellanrum mot omikrom och delta och alla andra covidvarianter så må det väl vara hänt.
Men nu ska vi inte prata elände, inte heller ska vi riktigt än gå in på det där med nyår och sånt. Förutom att jag vill säga att det där med att nyårsafton är regnig, grå och blöt, ja det gör susen det för folks trängtan att förpesta sin omgivning med smällare. Det tackar Loppan och jag för.
Imorse hade vi egentligen tänkt promenera bort till Pyrets hus för att lägga ett gratulationskort i brevlådan, men då var det kanske ändå aningens för fuktigt. Efter knappt halva vägen var jag blöt genom jackan och Loppan tyckte mest att "ska vi inte gå hem igen och torka? va? Jamen nu då?!". Så då vände vi, jag avlämnade den fuktiga hunden och körde sedan bort och lade kortet i lådan. Inte så miljövänligt, men klart att Pyret ska ha ett kort nu när hon fyller år. Fyra år! Är det klokt det? Det känns som det inte var så länge sedan Grynet firade nyårsafton hos mormor och morfar och syrran medan mamma och pappa var på BB och tittade på sin nyaste lilla dotter.
Och nu fyller världens raraste lilla yrväder fyra år! Sprallig, spänstig, rar och pysslig. En som alltid hjälper till i köket, en som har våldsam energi och far fram som en skottspole, en som gärna vill pyssla om nya lilla kusinen, en som serverar familjen osminkade sanningar... så tomt livet vore utan vår sprallfia!
För övrigt har nyårsafton gått i ett behagligt tempo, allt från det Loppan och jag ramlade ur sängen (ja, alltså, bildligt talat, och det är ju en himla tur. Brutna ben vill vi inte ha). Då sitter vi i morgonmörkret och läser tidningen och väntar på att husse ska vakna till, innan vi kliver ut i det saliga smällarhämmande regnet. Ja alltså, husse följer inte med, om nu någon trodde det. Morgonpromenader, fuktiga eller ej, är inte makens melodi.
Sedan har diverse nödvändiga aktiviteter stått på schemat; brodera lite på en tax till exempel. Nu kan man tycka att förvisso har taxar korta ben, men saknas det ändå inte något? På det kan jag bara svara att taxen är inte fullbordad. Den har ju inte heller någon bakdel, förutom svansen då. Men det kommer, var så lugn! Man vill ju inte ha en stympad tax i sin bonad.
Sen kan det vara så att när jag var på Akademibokhandeln före jul och köpte en kokbok till 4-årsjubilaren i julklapp, ja då snavade jag över en bok. Den gick inte att motstå. Jamen kolla bara omslaget liksom. Och knökfull med franska bakverk! Nu har jag redan gjort en Tarte au Citron, men idag, det kände jag tydligt, idag var dagen då man skulle baka Sablés Breton. Vilket, om jag förstår det hela rätt, är en sorts franska shortbread. Jag är anglofil, så är det bara, men är det något jag emellanåt ställer mig lite tveksam till så är det de engelska kakorna. Alltså fruit cake, som är så alkoholstinn att man blir berusad bara man råkar gå förbi en bit och som dessutom har korinter i sig? För att inte tala om suckat?! Njae. Men det finns sånt som får mig mild och god och glad och det är till exempel shortbread. Ser inte så fancy ut, men oj så gott det är. Så nu kan man då baka en fransk variant, varför inte? Eller pourquoi pas, om vi nu ska vara lite fransyska av oss. De är ännu inte avsmakade, men det hägrar en liten eftermiddagsfika när damerna ska köra i Tour de Ski om någon timme.
Ännu lite senare ska Loppan och vi till syrran och Poppy för nyårsfirande och det ser vi fram emot. Känns som att den här dagen, den sköter sig utmärkt, med regn och allt.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.