4 advent

Ja inte begriper jag hur jag tänker, men det har faktiskt hänt att jag muttrat något om att "lite snö kunde kanske ändå pigga upp?", fast jag ju egentligen har förra vinterns snöelände i färskt minne. Om inte annat så minns jag hur ihärdigt den stackars maken fick skotta ideligen, ideligen, och när hans rygg nu är som den är, vem  skulle skotta då??!! (Det är här man bör höra sån där spökmusik som man illustrerar skräckfilmer med). Men det har ju varit så in i bängens mörkt och fuktigt och eländigt och dystert så jag tänkte ändå att lite vinterväder borde lysa upp tillvaron.

Blev jag bönhörd? Nja, itne direkt. Men imorse när jag klev ut insåg jag att oj, hoppsan! det är visst halt idag! Underkylt regn är inte att leka med. Och det var enbart tanken på att jag knallat ut iförd blårutig flanellpyjamas (med regnbyxor och jacka utanpå får jag kanske tillägga) som gjorde att jag höll mig på benen. Jag ville för död och pina inte ramla och bryta ett ben och hämtas av ambulans och få visa upp flanellpyjamasen i all sin osköna rekorderlighet (fast med 'oskön' menas ju nu enbart ur ett estetiskt perspektiv vill jag framhålla - ur ett bekvämlighetsperspektiv är den oslagbar).

Men det tinade upp och sen rände Zyrran, Zoyanen, Huliganen och jag ut i skogen och traskade runt. Och där var det inte halt direkt, mer liksom lerigt. Jag tror syrran fick duscha hund igen....

Sen har söndagen gått i lugnt och behagligt tempo. När man nu inte direkt fick några snöflingor att fotografera (jo, det slaskade ett tag, men det var då verkligen inget att föreviga), så får man ju njuta av den  som  finns till hands. Även om den är av plast och inköpta i Köpenhamn.

Nu tycker jag ju inte att man bara ska titta på snöflingan utan även de nya badrumsgardinerna som min snälla syster sytt till oss. Jag ska nu avslöja en hemlighet; jag KAN sy. Under pistolhot ungefär, men syrran syr till mig, hon påstår att hon blir så nervös om jag ska göra det själv. Och det är nog en mycket ackurat känsla av henne, tror jag.

Vi måste ha gardiner i badrummet. Badrummet är nämligen byggt i det som en gång var en vinkel i vardagsrummet, och har ett stort fönster ut mot gatan. Och jag som är lite sjåpig av mig tycker att jag vill vara lite mer privat när jag duschar. Ingången till badrummet är i matrummet - ja så kan det bli när man ska bygga om en gammal 20-talsvilla till något mer modern standard. Ursprungligen låg ju utedasset i trädgården, i närheten av uthuset där grisen och duvorna huserade, och säga vad man vill om utedass, men jag är oändligt glad att jag inte behöver traska ut i vintermorgonen med en gammal sydsvenska i näven för att göra toalett.

Idag har det gjorts lite fler föreberedelser inför julen - fabergéäggen har kommit upp. Nu ska man ju inte tro att det är äkta vara, för då de knappast hängt i vårt matsalsfönster...

Maken och jag har varit och köpt gran och satt in den. Den är inte klädd än, för det blir den när barnen kommer hem. Ljusen är dock i, så den lyser upp i alla fall. I år är det makens och sonens tur att bestämma hur granen ska kläs. Och dessa inbitna julgranstraditionalister ska ju prompt ha röda kulor och halmsaker, så då får det väl bli det då. När dottern och jag får bestämma, vartannat år, då blir det lite mer spännande. Tycker vi. Afrikanska kulor i svart och guld, till exempel. Men nä, "röda kulor ska de' va'" klagar de bakåtsträvande manliga familjemedlemmarna, så då får det väl bli det, då. (Fast den där gräsliga lila glittriga kulan som sonen envisats med att klämma in bland alla de röda kommer inte upp i år. Den råkade gå sönder. Ja fråga inte mig hur det gick till... en olycka händer ju så lätt...).

Sen undrar jag om någon kommer ihåg den där hunden jag har? Den som vägrade ligga i soffan och som jag fick klickerträna till att komma upp där?

Jag kan nu meddela att vi inte längre har några problem med att få upp Huliganen i soffan. Tvärtom. Han både snor åt sig filten och sparkar mig i veka livet när jag försöker få dela soffa med honom. Så man kan nog säga att numera är han rätt vältränad på soffliggande.