Omutifallatt, alltså

Det är så här att jag börjar känna ett behov av att bli lite mer... tja...tränad vore nog rätt uttryck. Lite spänstigare. Lite smidigare. Lite mer balanserad. Jag har tränat förr, jodå. Ganska mycket till och med. Men de senaste åren har jag kanske mer ägnat mig åt någon slags virtuell mind-träning, jag har gång efter annan sagt att jodå, jag ska börja träna si. Eller så, kanske?

Som bekant räcker det inte med att säga saker, hade det gjort det hade jag kunnat spela piano, kunnat sjunga, kunnat måla akvarell, kunnat åka slalom. Listan kan fortsätta i oändlighet, men det kommer den inte att göra för jag har ju faktiskt annat för mig idag.

Det lokala Friskis&Svettishuset har nämligen prova-på-dag idag. Om en timme är det yogapass och yoga, det har också varit en sån där grej som jag sagt att jomenvisst, jag ska börja träna yoga och sen har det av någon outgrundlig anledning inte blivit någon yoga av eftersom man som bekant måste ta sig i kragen och anmäla sig och ta sig till en grupp - och det är väl där någonstans det har fallerat.

Igår kväll hade vi goda vänner på middag. Hustrun där är en synnerligen vältränad kvinna, förutom att hon är en av Huliganens absoluta favoriter, och när vi kom att tala om träning upplyste hon mig om denna prova-på-dag. Eftersom jag vid det laget tutat i mig två glas bourgogne utropade jag hurtigt att "dit ska jag gå"!

Och nu sitter jag här och skriver att jag ska gå dit, så nu kan jag ju liksom inte banga ur.

Jag hoppas att det inte blir alltför mycket av att stå på huvudet och pilla sig i naveln med stortån, för då kommer jag att få problem.

Skulle det bli så att jag inte återkommer till bloggen, ja då vet ni att jag förmodligen ligger i ett hörn någonstans intrasslad i en dubbel råbandsknop med mig själv.