Tjejmiddag

 öIgår var jag bjuden på tjejmiddag, och det var - som sådana tillställningar brukar vara - väldans trevligt! Vi inledde faktiskt redan på dagen med att sammanträffa på stan och göra tjejiga saker, sånt som att gå på Java och pilla på grejer och köpa te, till exempel. Även om det höll på att bli lite knas eftersom jag inte höll reda på min mobil och missade sms:et att Ellenmamman och Ellen redan var framme. De väntade dock tålmodigt och jag kom ångandes bara en kvar försen eller så. Kanske det var mer "eller så"? Själv köpte jag citronte (till den tekonservative maken) och Earl Grey de Luxe till mig. Ellen mamman köpte chai-te och det hördes ju på namnet att det var mycket passande en dag i tjejernas förtecken.

Sen gick vi och fikade. Att fika är en viktig ingrediens i en tjejträff - ja förmodligen i alla träffar. Mot all tradition var jag oerhört djärv och nytänkande och valde en chocolate chip cookie till teet. Ellen valde rutinerat en citroncheesecake och sen delade vi med varandra, så det blev lite av varje för oss båda. Klokt barn, det där!

Vi hann med en liten sväng på torget också, och att gå på torget en lördag i oktober är en fröjd för ögat! Själv fröjdade jag hem med en höstbukett.

Jag begriper verkligen inte varför jag inte odlar dahlior själv? Men det ska bli bättring på den fronten till nästa höst!

Därefter var det dags för höjdpunkten; lördagsgodis! Ellen, Ellenmamman och jag ångade in på Ahlgrens, Lunds anrikaste konfektyraffär, som funnits sedan långt innan chocolaterierna såg dagens ljus. Ellenmamman köpte lördagsgodis till Ellen och jag till maken, som befann sig i hemmet där han var sjuk. Ont i halsen och febrig, och jag är övertygad om att feber känns så mycket bättre om man har tillgång till några chokladpraliner! Borde faktiskt kunna skrivas ut på recept.

På kvällen var det så dags för själva tjejmiddagen.

- Vad gör man på en tjejmiddag? undrade Huliganen och jag svarade prompt; äter god mat, dricker en massa vin och skrattar jättemycket.

- Ska det va' god mat ska jag med! sa Huliganen bestämt då. Och trots att jag påtalade att han inte är tjej så lät han sig icke övertalas. Så jag lånade in Zoya för att jämna ut det hela lite och drog iväg ut till landet.

Kvällen blev alldeles utmärkt! Det blev nästan precis som jag förutspått! God mat och prat och skratt, dock alldeles helnyktert med tanke på att ena deltagaren var knappt 3 och en var förvisso i mogen ålder men bilkörandes. Alkohol eller ej, roligt hade vi. Ellenmamman hade gjort guacamole och tärnat gurka och paprika och sallad och tomater och och och - jo för Ellen skulle äta tacos för första gången. Och det gjorde hon med bravur!

- Det är ju ändå lördag! utropade Ellenmamman glatt och tände lite stearinljus för att ytterligare öka på myset.

- jag vill blåsa ut, tjoade Ellen förtjust.
- Först ska vi äta, sen kan du blåsa ut, sa Ellenmamman förnumstigt.
- Nej för jag vill blåsa ut nu, påpekade Ellen.
- Men då lyser ju inte ljusen, påpekade Ellenmamman tillbaka.

Nu var ju dock oddsen ojämna, med tanke på att Ellen är tre och Ellenmamman inte är tre. Så Ellen blåste och Ellenmamman tände och flyttade sedan raskt utom räckhåll.

Sedan åt vi tills vi blev fyrkantiga. Somt hamnade i magen och somt hamnade på hälleberg... i västgötaspets/papillongapen menar jag.

- Nu ska vi ha glass! utropade Ellenmamman sen, och hade köpte extrafin glass.
- Jag vill ha pinnglass, sa Ellen då (medan jag tänkte att det vill inte jag, jag vill ha den där mintchokladglassen...).
- Men jag har ju köpt extragod och jättefin glass, vill du inte ha det? undrade Ellenmamman.
- Nä, svarade Ellen bestämt och fick en Piggelin.

När hon ätit en stund kom hon på att det var jättelång glass, så då döpte vi om den till Piggelång. Ellen åt Piggelång ett tag, men sen fick hon syn på vår synnerligen delikata glass och ville ha sån i stället.

- Jag sa ju det! såg man att Ellenmamman tänkte, men Piggelången försvann och Ellen fick lite mintchokladglass. Mmmm! Glassen var brun och grön.

- Det är päronglass! kvittrade Ellen förtjust.
- Nej det är mintglass, det där gröna, svarade Ellenmamman pedagogiskt.
- Päron! sa Ellen bestämt och man såg att hon tänkte att ånej, det där gick hon inte på. Grön glass = päronglass, så är det bara.

Och sen läste vi om Bamse och lille Skutt och Skalman, om tigrar och tekannor och allt var det var. Och en bok med olika ljud som lät - fast den fick vi sluta med, för Huliganen blev djupt misstänksam mot de där konstiga ljuden, och en misstänksam Huligan, han hörs över tre socknar. Minst.

Därefter åkt vi hem, nöjda och tacksamma och belåtna över en rysligt trevlig tjejkväll - och dessutom spiknyktra. Himla bra!

Huliganen, Zoya och jag vill härmed framför ett innerligt känt tack till Ellen med mamma för en utmärkt kväll. Dessutom vill vi gärna hålla med mamman om att grön glass kan vara något helt annant än päronglass, ja vi vill gå så långt som att framhålla att det dessutom är godare med mintglass än med päronglass! (Fast vi vet inte om Ellen håller med oss...)