Återhämtning

De två senaste dagarna har här inte gjorts många knop. Livet har långsamt och behagligt rullat fram, och vi har lika långsamt och behagligt förflyttat oss mellan soffan, tv-fåtöljen, stickningen, matbordet, boken och hundpromenaderna.

Julafton var intensiv och rolig! Vi inledde med julaftonsfrukost med barn, hund, dotterns sambo och dotterns sambos syster som damp ner från Asien lite hips vips sådär - helt utan bagage men glad och nöjd ändå. Säkerligen blev hon ännu gladare av att träffa Huliganen, det är jag helt övertygad om.

Sen firade vi jul hos systerdottern i deras mysiga hus - det var 11 vuxna och tre hundar. Varav då den ena hade fyllt tio år dagen före och därför var helt övertygad om att alla paket var till honom, det hade de ju varit dagen före? Och eftersom ingen varnat systerdottern låg det massor av paket under granen.

- Ingen fara! sa jag käckt, - jag säger bara till honom att inte röra.

Det var heller inte svårare än så. Inte behövde man säga till mer än ungefär 87 gånger. Till slut gav Huliganen upp och försökte inte längre stjäla paketen, utan la sig ner bredvid granen och väntade på att paketen skulle regna ner över honom. Och så! Äntligen var det dags! Men vadnu???? Alla paket deladees ut till någon annan?? Huliganen blev helt förvirrad och for runt som en...som en... tja som en Huligan ungefär. Då förbarmade sig systersonen över honom och letade upp hans paket - Grabben måste få ett paket, sa systerdottern. Då blev Huliganen nöjd. I tre minuter och 17 sekunder tills han slitit upp det paketet och ville ha fler. Medan han betedde sig satt de andra två små tikarna under bordet och tittade förvånat på hans krumsprång. Deras mattar blev heller inte kallsvettiga.

Undra på att det togs det lugn härhemma igår. Det blev Fanny och Alexander på tv. Huliganen snarkade. Sen blev det Karl Bertil Jonsson. Huliganen snarkade. Det blev lite mer tv. Lite stickning. Lite läsning. Huliganen, han snarkade. Det kan förvisso hända att även vi andra drog en timmerstock eller två, men inte till den milda grad! Den enda gång han levde upp var när vi var på den lokala golfbanan och lekte med den nya  julklappen, då fräste han runt som en speedad kanonkula ett tag.

På kvällen gick maken, sonen och jag och såg the Hobbit, så vi täckte in ett brett cineastiskt spektrum känner jag!

Själv gjorde jag klar min engelska julkaka; jag erkänner. Jag var lätt skeptisk till konceptet med fruktkaka, men är man anglofil så är man, och gillar man att baka, så gör man. Igår blev den klar, med glasyr och allt.

Jag fick ett recept, men inte kunde jag följa det? Glaced cherries, till exempel, inte hittade jag sånt. Och mixed spices, ja det fick jag mixa själv. Macadamianötterna byttes ut mot hasselnötter och cherry brandyn mot lite blandade sparade skvättar av diverse alkoholhaltiga drycker. Så det var med en viss bävan man satte kniven i kakan, i all synnerhet som dottern varnat mig å det bestämdaste för Christmas cake, eftersom hon en gång ätit en bränd sådan i Sheffield.

Denna var dock inte bränd. Och inte heller i Sheffield. Så det är mig en stor glädje att kunna rapportera att den var inte alls dum! Mäktig, men inte dum. När man ätit en bit blir man lite däst och därför har det även idag varit en lugn dag här hemma.