Lördagsfrid

Det är verkligen lördagsfrid idag. För att inte säga lördagsfröjd. Jag vet inte riktigt vad det är som kommit över mig. Normalt sett brukar jag spurta genom december med stressen sprutandes ur öronen. Inte för att det är sillsallad och inkokta grisfötter som stressar mig direkt, det är mer det att jobbet alltid är som mest hektiskt så här års och det brukar sätta ner juletindrandet i ögonen hos mig rätt avsevärt. Jag kommer ihåg när barnen var små, och jag ihärdigt propagerade på föräldramötena i skolan om att man kunde ha julfesten i januari i stället, men det var aldrig någon som nappade på den goda idén. Jag förstår inte att folk är så benhårt fast i sina invanda föreställningar?

Så inte i år. Förvisso jobbar jag över i stort sett varje dag, men jag trivs ju faktiskt på mitt jobb så sämre ställen kunde man vara på. Jag känner ändå att juletindrandet har mig i ett fast grepp. Jag ser med jämnmod an att det snöar, man hör mig till och med uttala orden "det är i alla fall vitt och vackert", jag som för någon vinter sen var färdig att sparka folk på smalbenen om de uttalade sig så dumt.

Och eftersom dagen varit kall och solig har Huliganen och jag tillbringat en stor del utomhus - först var vi tidigt imorse högst uppe på St. Hans backar och såg gryningen komma tassandes, sedan tassade vi själva lite senare ut på Nöbbelövs mosse med Zyrran och Zoyanen. Det var så vackert och vovvarna tittade sig intresserat omkring; det tittades såväl åt höger som åt vänster.

Sen tittade de uppfordrande på mig och undrade om det möjligen var så att det vankades godis?

- Nä minsann, svarade jag, här ska inte käkas godis i parti och minut, nu får ni leka i snön i stället! Så då gjorde de det. Vissa lekte helikopter och använde öronen som propeller.

Sen åkte vi hem och jag tänkte baka pepparkakor - men då visade det sig när man läste receptet att degen behöver vila tills imorgon - så då får det bli pepparkakor då i stället. Om det finns någon deg kvar då, det är ju lite riskabelt det där.

Jag var dock fast besluten att julpyssla lite, så då pysslade jag en apelsin i stället. Det luktar gott och känns juligt. När jag var klar tvingade jag maken att komma och titta och säga att den var fin. Maken är en snäll make så han sa - så fint! och sen återvände han lättat till sina böcker.

Snart blir det dovhjortstek med kantarellsås. Inte för att jag vet om det är så himla juligt, men det är gott, och det är ett nog så bra skäl att äta det. Så jag hyser goda förhoppningar om att lördagskvällen fortsätter på samma braiga sätt som dagen hittills förflutet. Så får det bli pepparkakor imorgon, det får det.