Tea time

Den här julhelgen har varit oerhört avkopplande, det har varit precis så där avkopplande som jag drömde om den där hektiska tiden under hösten när deadlines nafsade en i hälarna som blodtörstiga vildsvin. Nu har jag aldrig - lyckligtvis - haft blodtörstiga vildsvin som nafsat mig i hälarna, men medge att det låter jobbigt? Det blodigaste jag haft som nafsat i hasorna var Huliganen som valp, och han var så söt att det liksom inte var skrämmande, mer gulligt på något sätt. Blodigt, förvisso, men gulligt.

Sonen har åkt hem till Göteborg, så huset känns lite tomt, det gör det. Men vi ses snart igen, och dottern ser vi redan imorgon. Det ser hon säkert fram emot!

Idag hade jag egentligen tänkt åka ner till stan för att köpa lite nya underkläder. Man vill ju möta det nya året och känna sig lite fräsch och tjusig inunder också. Men så är det så ruggigt, grått och dimmigt. Och inomhus är det så varmt och mysigt, maken pluggar och hunden alternerar mellan att sova och att leka med de av sina jul & födelsedagsgåvor som ännu lever! Ja, det är inte klokt, en styck pipsäl av det ljudligare slaget och en styck sköldpadda av det lurvigare slaget lever än! Det är då jag tror att Huliganen faktiskt börjar bli en gammal och klok hund. Att sälen konfiskeras med jämna mellanrum (dottern och pojkvännen sa belåtet att de valt ut ett djur med ett rejält och genomträngande pip, vilket är så sant, så sant...) kan ju ha något att göra med överlevnadsgraden. Varför sköldpaddan, som var en julklapp från sonen, överlever ska man nog se som en hyllning till de som sytt ihop den, för det är inte det att Huliganen inte huliganiserat den å det gruvligaste, nej den är malträterad så att en spansk inkvisitor hade gråtit av stolthet.

Nu tappade jag visst tråden här, som det kan bli! I alla fall, det blev inget av med att ränna ner till stan för min del. Jag var synnerligen lättövertalad på den punkten. - Ska jag stanna hemma och dricka en kopp te och ha det mysigt, eller ska jag ge mig ut i det kalla, fuktiga, dimmiga lundavädret och trängas med folk på stan? frågade jag mig, och med acklamation röstade jag igenom att stanna hemma.

Så nu har vi druckit en liten förmiddagskopp. Kusmis Chai-te, perfekt en ruggig dag!

Notera den lilla ljuslyktan - den är ett minne från årets julmarknad. När man går på julmarknad på Gamla Kassan i Landskrona serveras det kaffe nere i de gamla källarvalven och i priset ingår koppen - man får välja sin egen loppiskopp. Och jag valde denna... ibland förstår jag inte vad som tagit åt mig på gamla dar, i min ungdoms dagar var jag en avgjort avskalad person. "Inge' fjoms"-typen, det var jag personifierad. Och nu har jag blivit så rosig av mig?? Vem vet vad jag kommer att utvecklas till på ålderdomen, det kan ju bli spännande för maken att se.

Tekannan är en julklapp från dottern. Jag gillar tekannor, och inte vill jag påstå att jag är i närheten av samma klass som min vän Sue, som senast jag hörde hyste ett trettiotal hemma hos sig, men jag har en liten samling av favoriter vid spisen. Och här platsar denna fint! Både randig och prickig och röd, kan det bli bättre? (Svar: nej det kan det inte).

- Den påminner om dig, sa maken och tittade nöjt på kannan.
- Prickig och rund, menar du? frågade jag roat då.
- Nej, den ser glad ut, precis som du! svarade maken.

Är det konstigt att man älskar denne make? (Svar; nej det är det verkligen inte!)