En sån där dag

Ja ni vet. När  en fågel bajsat på en cykelsadel och man inte upptäcker det förrän man hoppar av cykeln framme vid jobbet. Det är då man tänka bittra tankar om mamma Fågels pott-träning av sina fågelungar.

Sen, ja sen liksom malde det på - en dag som börjar i en pippitoalett har liksom svårt att få riktig fart och vind under vingarna.

Fast sen kom jag hem på lunchen och kom på att jag skulle fotografera Den Fullbordade Filten. Denna filt som jag började på våren 2012 i någon slags förhoppning om att jag skulle tycka det vore roligt att virka en himla massa mormorsrutor i ett melerat blå-beige garn. Så icke-jag. Det blå-beiga fick läggas på is och jag kastade mig över en virkad randig filt i 13 klara färger och drog en lättnadens suck.

Men sen slog samvetet mig. Jag hade en väldigt massa Drops Delight-garn och man bör väl färdigställa åtminstone något projekt? Sägs det. Så jag virkade väl en eller annan sporadisk ruta, men någon helhjärtad entusiasm hade jag svårt att uppbåda. Fast sen ville faktiskt sonen ha en filt - och ens mammahjärta blir liksom väldigt lyckligt över att en ättelägg vill ha något som man tillverkat med sina egna små fingrar. Dessutom har sonen en brun soffa - och där hade det ju passat alldeles utmärkt med såväl blått som beigt. Aha! Hjärncellerna gick varma och när jag lagt ihop ett och ett såg jag en lösning på filtdilemmat.

Sonen är dock närmare 30 cm längre än sin mamma, och alltså räckte inte rutorna. På't igen! Ruta efter ruta virkades, blockades, kantades med off-white och sen virkade jag ihop hela middevitten.

Och nu - ja nu är den klar! För att se den i all sin glans bredde jag ut underverket på en av gästsängarna.

Ganska nöjd får jag säga att jag är. Förundrad över min ihärdighet - tänk att jag gjorde det! Jag är alltså en sån som faktiskt Färdigställer Projekt. Till och med ett i melerat blå-beigt.

När jag tittat en stund så tyckte jag ändå att något saknade. Inte en ruta, nej gudbevare mig, här skulle inte virkas fler rutor! Någon måtta får det ändå vara. Men...

Sådärja! Mycket bättre!

- Verkar det vara en bra filt? frågade jag Huliganen. Han funderade en stund och gav sedan sitt godkännande. En bra och skön filt, en sån som gjorde en avslappnad och sömnig. Bra att ha att linda in sig i när man behöver vila lite från tandläkarstudierna sa Huliganen och gäspade stort. Så jag hoppas att den ska passa sonen!

Käre make; jag är medveten om att detta ser ut som en (eller rättare sagt två, men den ena är ju så liten!) hund i en säng. Och jag är dessutom medveten om att vi kommit överens om konceptet I-detta-hus-har-vi-inga-hundar-i-sängen-om-det-inte-är-nyårsafton. Så jag tror faktiskt att det är en optisk synvilla. (Eller två synvillor - om man nu ser två hundar). I själva verket är det bara en filt på en säng.

...

P.S. Om du inte går på det där med optisk synvilla så förstår du säkert att man måste offra lite för en blogg, även om en eller annan princip ryker på vägen.

Sen avslutades dagen med att maken och jag gick på bio och såg filmen om Monica Z - mycket bra film! Så det blev ju faktiskt en väldigt bra dag till slut.