När planeterna står rätt

Ibland funderar man ju på hur det hade varit om inte om hade varit? Om inte Romeo hade stött ihop med Julia på festen hos Capulets? (eller om det nu var hos Montagues, mitt minne svikter mig på den punkten däremot kommer jag tydligt ihåg att jag tyckte att han som spelade Romeo i Franco Zeffirellis film gärna hade fått träffa mig på någon fest. Fast nu avviker jag från ämnet). Eller om inte Helan stött ihop med Halvan, hur skulle det ha sett ut? Vad skulle Hasse-åt-Tage ha varit utan det där å-et? Om inte Lady hade träffat på Lufsen och fått käka köttbullar i Disneys film?

Men ibland faller allt på plats. Sfärernas musik spelar i takt, planeterna står i alldeles rätta konstalletioner och koordinatsystemen fungerar oklanderligt. Kalla det ödet. Säg att det var liksom menat så.

Och allt det där, ja det inträffade för en tid sedan när jag och en väninnan åkte över till Köpenhamn. Som av en händelse hamnade vi i en garnaffär, ja det kan ju slumpa sig så. Men jag köpte faktiskt inget garn. Alls! Detta kan bero på att jag är klok och förståndig och vet att jag har en del garn hemma som väntar på att användas... eller också berodde det på att när jag väl sett Den, och sfärernas musik börjat spela, ja då glömde jag bort det där med garn.

För där hängde den ju, på en galge. Illandes grön och skön, och med randigt foder. Den log förföriskt och jag var såld. Det var ögonblicklig kärlek.

- Vi ska aldrig mer skiljas åt, sa jag och pungade raskt ut med begärda sekiner. Det gick inte att stå emot. Sa jag att den var grön? Sa jag att den hade randigt foder?

Idag tog jag Huliganen och jag den på promenad. Vi träffade Syrran och Zoya på S:t Hans backar och traskade runt. Man kunde kanske inte riktigt påstå att det regnade - men disigt var det, och liksom fuktigt i luften, så det är väl klart man skulle ha regnjacka på sig. Åtminstone om den är grön. Och har randigt foder.