Ibland får man anstränga sig lite extra

Sådana dagar som man är utbjuden på lokal av maken, till exempel. Nu har jag en förtjusande make, en som tycker att jag är bra som jag är oavsett om jag pendlar 20 kg upp eller ner i vikt och oavsett om jag klär upp mig i klänning eller knallar runt i träningsbrallor... eller förresten, det där sista var kanske inte helt rätt, för maken har en svaghet för högklackat, klänningar, stora frisyrer och lite tjusigt sådär. Nu är jag inte tjusig så ofta, men när man nu blev utbjuden på Afternoon Tea på det lokala Grand Hotellet, ja då ville man ju visa sin uppskattning. Alltså blev det både tunna strumpor, klänning och högklackat. Ja det blev till och med rakade ben, för när jag tittade på mina lurviga ben insåg jag att om jag iklädde dem  tunna strumpor skulle jag se ut som en dansande björn på cirkus ungefär. Jag hyser nämligen den åsikten att när den arktiska kylan närmar sig, ja då behöver man all hårbeklädnad man har. Idag svingade jag dock rakhyveln, till all lycka utan att blodvite uppstod.

Försiktigtvis avstod vi från lunch, man är väl rutinerad Afternoon Tea-drickare, och vet att det är bäst att vara tämligen o-mätt när man väl närmare sig sconesen och lemon curden. Annars kan det hända att man inte orkar äta upp, och det vore ju verkligen en nesa.

- Vill du ha lite bubbel? frågade maken, denne förträfflige man. Vilken fråga! När har jag väl någonsin tackat nej till lite bubbel? Livet blir ju så mycket bubbligare med bubbel. Festligare, liksom.

Det var första gången vi var på Grand i Lund på Afternoon tea. Det var väldigt gott, men jag får nog säga att man hade haft ett och annat att lära från The Royal Crescent Hotel i Bath, där vi var och drack te i somras med Sue och Mark. Urvalet av te, till exempel. Man vill ju kunna sitta där och läsa listor och fundera över om det ska vara Oolong, Earl Grey, grönt te, vitt te, jasminte, darjeeling osv. Inte välja på a) svart, b) grönt, c) rött. Sen får jag ju säga att lite clotted cream förhöjer känslan av vilken afternoon tea som helst med flera grader! Men det var gott, det var det, och den hemlagade lemon curden var himmelsk. När vi hade ätit oss fyrkantiga rapade vi diskret och cyklade hem igen.

Väl hemma möttes jag av En Blick. En blick som sa "jahaja, nu har ni varit på galej igen och här har jag fått vara ensam hemma. När blir det promenad då??? Så då ålade jag väl mig ur klänningen och de högklackade och iklädde mig mer promenadvänliga kläder, tog Huliganen och traskade ut. Det var faktiskt ganska skönt att skaka ner snittar och scones kände jag.

Sen kilade vi upp i syrummet, Huliganen och jag. Jag kände att tygerna kallade på mig, det var dags att fortsätta med mitt nya projekt. Det som jag inte riktigt vet vad hur det ska bli. Jag mäter och skär och syr och stryker och har mig. Så får vi se. Någon gång.

Huliganen tycker inte om att gå uppför trappan, däremot vill han gärna vara med mig däruppe. Å andra sidan vill han inte bli buren. Det är något av ett dilemma, men jag brukar hala ut honom där han har gömt sig under matsalsbordet och kånka upp honom. Då blir han ändå lite nöjd. Nerför trappan kan han gå själv, och jag får säga att jag tycker det är märkligt; själv hade jag tyckt att det vore mycket otäckare att hoppa jämfota nerför med huvudet före. Men jag är ju ingen västgötaspets så det kan vara så att jag inte riktigt begriper de mer intrikata detaljerna hur det fungerar med trappgående.

Nu blir det inte mer tygerier ikväll. Nu blir det lite stickning. Lite kalvlever Anglais. Och förmodligen en tupplur i soffan.