Söndag

Idag är det en sån där höstig, mild och disig dag. Inget är inplanerat, inte tider att passa, det enda som ska göras är att se till att Huliganen får sina promenader och att maken och jag får mat. Resten av dagen ska ägnas åt garn, tyg, kanske en eller annan tupplur. Låter det skönt? För mig låter det som paradiset!

Jag har ett nytt litet syprojekt på gång. Jag har ännu inte startat, men idag ska det strykas och skäras och planeras. Vad det ska bli? Med tanke på hur det gick med min necessär som liksom inte riktigt blev som planen var tror jag att detta får vara ett av Livets Stora Ganska Små Mysterier. Det kanske inte ens blir en liten fingertuta, som i sagan?

Igår var det däremot full action! OK, om man bortser från tuppluren i fåtöljen på eftermiddagen, men annars var det full sprätt! Bland cyklade maken och jag ner i stan, han för att gå på antikvariatsmässa, jag för att gå och köpa kaffe (ett ljust och milt från El Salvador med krämig eftersmak sa expediten, och jag som inte är någon kaffekonnässör tyckte det lät gott och köpte det), nybakad surdegsbaguette och en bukett höstblommor på torget. Eftersom maken inte dykt upp, kastade jag mig in i folksamlingen på antikvariatsmässan och hittade maken dräglandes över en bok från 1860-talet; Herregårdar i Halland, tjusigt inbunden i blått och guld och med mycket fina färglitografier och bara lite fuktfläckar.

Jag såg habegäret i hans ögon. Jag såg hur han undrade hur hans liv skulle bli komplett och kännas rikt och lyckligt utan att han ägde denna bok.

Så ja: nu är julklappen räddad! Det är mycket svårt att köpa presenter till en make som är totalt ointresserad av prylar och som redan har tonvis med böcker, så när ett sånt här tillfälle dyker upp, ja då gäller det att slå till, snabb som en kobra.

På kvällen hade vi sedan gäster, så eftermiddagen ägnades åt matlagning. Jag gillar verkligen att laga mat när man har gott om tid, jag gillar att ha folk hemma och bjuda på mat, så Huliganen och jag hade det trevligt där i köket, han med att tigga godbitar och jag med att jonglera med kastrullerna. Med jämna mellanrum kom maken ut och utropade "det luktar gott!" och utförde diverse sysslor som jag var glad att slippa; skala potatis, skala lök och pilla räkor. Det blev middag med hösttema; jordärtskockssoppa med chiliräkor, boeuf Bourgoginone och halllonmarängpaj.

Sen dök gästerna upp! Huliganen slog nästan knut på sig själv av lycka, för det var Ellenfamiljen som kom. Ellen, snart fyra år, traskade in, granskade mina skor (jag tycker om dina höga klackar, blev utlåtandet), mina örhängen (fina!), och mitt halsband som också fick med beröm godkänt. Tänk så trevligt det är när gästerna kommer in och häver komplimanger över en! Själv var hon också makalöst fin i klänning och diadem med rosett på, och vackert halsband. Huliganen blev så till sig av upphetsning att han bara måste slicka på alla tillgängliga ben som fanns, så Ellen kiknade av skratt.

Sen åt vi och pratade och vissa, som redan varit på 5-årskalas, somnade på min säng. Det tar på krafterna med kalas, det förstår man ju. Själv lyckades jag hålla mig vaken, och det är väl det minsta man kan begära av en värdinna kan man tänka, men jag lyckas alltsomoftast slumra in lite, i alla fall om det är goda vänner som är på besök. Är man brutalt kvällstrött, så är man.