Höst

!

Med risk för att verka tjatig, jag skriver ju det här varje år; jag älskar hösten! Vad kan man liksom inte älska med en årstid med flammande färger, milda disiga morgnar, krispigt klart väder, illröda blad, grågrönmilda nyanser, höstsstormigt, vindstilla, soft, mjukt, båsigt, uppfriskande - ja hösten har allt! Jag medger, det finns gråmulna dagar när regnet rinner nerför halsen på en som man kanske inte är lika förtjust, men generellt sett är hösten något som jag verkligen njuter av.

Imorse väcktes jag av Huliganen som uppfordrande frågade vad vi skulle hitta på?

- Ligga kvar i sängen och sova en stund till? frågade jag förhoppningsfullt eftersom den där höstförkylningen gör mig lite trött.

En liten stund senare befann jag mig ute på Nöbbelövs mosse. Ja fråga inte mig hur det gick till, men på något sätt så blir det liksom nästan alltid som Huliganen vill. Vi har läst samma hunduppfostringsböcker där det klart står att man ska visa vem som är ledaren, på ett snällt och vänligt sätt, men det ska ändå vara tydligt vem det är som bestämmer. På något sätt har vi lyckats tolka böckerna olika? Och dessutom verkar det som att Huliganen har tolkningsföreträde?

Fast i det här fallet hade han ju rätt; det var en alldeles för vacker morgon för att ligga kvar och tryna i sängen. Höstfärgerna börjar verkligen komma till sin rätt nu!

Vi mötte inte så många på vår promenad. Det kan vara så att andra hundägare får bestämma lite mer själva? Att de får avgöra när man ska gå ut? Men som sagt, sämre kunde man ha det än att komma ut och få frisk luft i lungorna.

Över mossen går järnvägen. Om man kan sin geometri, så inser man att om järnvägen skär av mossen på mitten så har man en mossbit på ena sidan (vi kan kalla den A), och på andra sidan har vi en annan bit mosse, som vi kan kalla F. (Ha! medge att ni blev förvånade nu, ni trodde att den biten heter "B", men så är alltså inte fallet). Själva järnvägen kan vi alla Kurt. För att då komma från A till F så måste man passera Kurt. Att passera en järnväg kan ju medföra risker, så alltså har SJ i sin outgrundliga vishet byggt en liten undergång. Denna undergång ska dessutom hysa en av kanalerna som man gjort för att av-vattna mossen en gång i tiden och man får klämma sig genom en trång och lerig gång.

- Jag ska går först! sa jag som ändå inte vill ge upp hoppet om att få vara Ledaren, åtminstone ibland. Huliganen såg ut att tycka det var lite onödigt, men sa okej då, och väntade medan jag plaskade fram genom leran först.

På andra sidan (F!!) är det liksom mer djurliv. Svanar till exempel. Jag medger, det syns ingen svan på bilden. Den befinner sig bakom vassen. Man får tänka sig svanen.

På avstånd såg vi också kor. De gick där och gjorde vad kor brukar göra. Såvitt jag förstår så består detta i stort sett av att äta och bajsa. Sen vet inte jag, det kan ju hända att kor har ett rikt inre liv, så de kanske gick och funderade på att årets nobelpristagare i litteratur heter Alice Munro, och att man nog borde ta och läsa något av henne? Så kan det vara. Men medan de tänkte på Alice, så åt de.

Huliganen och jag traskade vidare i sakta mak. Vi gick runt en sväng och si! Då mötte vi fler kor, på nära håll! Huliganen glodde på korna, och korna stirrade tillbaka. Jag, som raskt kom på att Huliganen ju egentligen är en ko-vallningshund sa minst lika raskt att "här ska inte vallas några kor, tack-så-mycket". Det tackade korna för. Huliganen tyckte jag var tråkig.

Mamma ko hade gjort sig fin idag, det är ju ändå lördag. Titta bara, örhängena hade kommit på och luggen hade permanentats. Ganska tjusig, om hon fick säga det själv!

Sen började jag känna mig lite trött och tyckte det var dags att ta sig hemåt för att äta frukost. Då passerade vi ett helt frukostgäng, nämligen en flock kanadagäss som slagit sig ner på ett fält.

- Vad fotograferar du dem för? De för oväsen, stökar till det, skränar, skitar ner och är allmänt besvärliga! sa Huliganen då. - Fotografera mig istället!

Så då gjorde jag det, medan jag inom mig tänkte att det är fler som man kan säga för oväsen, stökar till, låter och har sig.... som dessutom är lite diktatoriska.... lite bortskämda... envetna... och alldeles, alldeles förtjusande!