Det har varit - och är fortfarande - en strålande påskafton! Alltså for vi iväg till golfbanan, det var, i alla fall för mig, premiär för att veva med klubborna. Solen sken! Bollen for någorlunda iväg ditåt jag siktade, mer eller mindre i alla fall, så det var en angenäm runda. Eller halv runda, man är ju en upptagen kvinna som inte hinner hänga på golfbanan hela dagen.
Lite trädgård måste man ju också hinna med. Det är en underbar tid nu, allt exploderar! Magnoliorna till exempel. De har varit på väg i flera veckor, och det har varit alldeles för tidigt, de ska ju slå ut till siste april! Det är tradition. Men de traditionslösa kreaturen...äähh, jag menar blommorna... ville slå ut redan för ett par veckor sedan, men sedan blev det kallt igen och de fick helt enkelt tåla sig.
Magnolior är underbart vackra tycker jag. Så för ett antal år sedan bestämde jag att en sådan skulle flytta in hos oss. Sagt och gjort, jag rände iväg till planskolan och betalade en hiskelig summa pengar för en tanig pjäs. Sedan åkte jag hem och grävde ett alldeles för litet hål i den styva lundensiska lerjorden, pregade ner magnolian och gick in och meddelade belåtet att nu, nu skulle det prunka av magnoliablommor hos oss! Tyvärr var magnolian av den kräsnare sorten, så den tvärdog raskt av den oömma behandlingen. Men nu har vi ju grannar som har magnolior, så vi får njuta ändå! Och i ärlighetens namn så är de faktiskt ganska tråkiga när de inte blommar, så egentligen var det ett snilledrag av mig att ta kål så brutalt på magnoliaträdet.
Men vi har andra saker som växer i vår trädgård. Sparris till exempel. Förra året köpte vi några plantor och till min stora upphetsning tittar det nu upp sparrisar! Två, för att vara exakt. Kanske inte en jätteskörd än, men jag hyser gott hopp om att de ska vara oerhört delikata.
Idag har Huliganen och jag också varit och hälsat på en valp! En liten australian shepherdvalp som var så där som valpar är. Ullig och gullig och skuttig och alldeles, alldeles underbar!
Lilla valpen visste precis hur en väluppfostrad valp beter sig. Hon kastade sig på rygg, hon slickade Huliganen i mungiporna så han visste inte hur han skulle bete sig.
- En valp? En sån där skuttig sak? tänkte han och ville egentligen lära den veta hut. Men så var den ju så söt. Och välartad. Och liksom rar på något sätt - så han tyckte egentligen att det var rätt så trevligt. Leka med den ville han inte, trots ihärdiga inviter, men knata runt sida vid sida, det gick an.
Själv smälte jag - kan man bli annat än fjollig av åsynen av den sån där liten en som inte växt i sina tassar ännu? Någon kamera fanns ju inte i närheten, så det fick bli mobilen. Och vara särskilt stilla ville man inte heller, men är man valp, så är man och då får man vara lite skuttig av sig.
I present till valpen hade införskaffats en styck giraff som såg tämligen enfaldig ut, men som pep inbjudande. Den ville Huliganen ha! Oj så han ville ha den. Men matte vet hur en giraff skulle sett ut efter en stund i Huligangapet, och det var ju ändå valpens giraff, sa matte. Då tyckte Huliganen att matte var snål och gnidig, så då fick vi gömma undan giraffen.
Sen satt vi på altanen och drack kaffe och åt pain au chocolat, bara en sån sak!
Och nu blir det snart italiensk fylld lammstek, så det känns som att den här påskaftonen, den kunde nog liksom inte bli bättre.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.