Starten på dagen

Jag vaknade imorse och upptäckte att det var (ja faktiskt fortfarande är!) fredag! Nu kanske det inte är en så himmelsskriande och sällsynt upptäckt, fredagar har ju en vana att inträffa varje vecka. Oftast efter torsdagen. Men det är ändå en lite särskild känsla, det kan man inte bortse ifrån. Lite som champagne. Och likt en champagnekort exploderade jag upp ur sängen.

Hurtigt skuttade vi runt morgonrundan, Huliganen och jag. Man märkte att det var en utmärkt morgon. Lite sval, jovisst, men ändå solig. Dessutom mötte vi eurasiertiken Sheeba och bara det gör morgonen alldeles extra utmärkt!

Sen åkte vi till jobbet. Ja, jag sa "vi". Fyrbeningarna följde med. Lite extra hjälp så här i slutet av veckan är ju inte fel. Dessutom har jag ju en arbetskamrat som har arbetsrummet fyllt med hundgodis i väntan på att Huliganen och Zoya ska hedra oss med sin närvaro.

När jag befinner mig på jobbet har jag mitt arbetsrum tämligen nära ingången. Detta innebär att alla som kommer måste passera min dörr, och eftersom min arbetsplats är fylld av artiga människor innebär detta dessutom att jag blir hälsad på varje morgon. Dock är det skillnad på hälsa och hälsa.

Idag, till exemepel, kliver kollega efter kollega in genom dörren och utbrister förtjust med glädjestrålande röst "nejmen hej! Är DU är idag?!" som om det vore det bästa som hänt sedan julafton ungefär. Först tänker man ju "äntligen har de upptäckt min förträfflighet" men sen inser man att det som föranleder glädjeutbrottet är att de mötts av två lurviga figurer redan på hallmattan. Sen passerar de min dörr och säger lite förstrött "hej". Men jag har ju inte fyra ben.

Jag är dock glad ändå, för det är ju ändå fredag!