Materialsport

Jaha, nu har jag varit och spenderat pengar igen. Och dessutom blivit seriös på kuppen! Titta bara, sy med fingerborg, är inte det seriöst så vet då inte jag vad som ska till. 19 kronor fattigare blev jag, men det fick det vara värt. Ska man sy kantband, ja då vill man ju göra det på ett förtroendeingivande sätt, kosta vad det kosta vill. Det blev till att råna spargrisen och lägga ut pengar i en lokala symaskinsaffären.

Sen gick det som en dans att sy färdigt växthuskvilten. Normalt sett hade jag bangat för att sy drygt 5 meter för hand, men nu jobbade jag ju i team med fingerborgen och då gick det.

Jag är mäkta nöjd och känner att testunderna i växthuset nu kommer att bli ännu bättre! Men sen infinner ju sig den där tomhetskänslan när ett projekt är klart, vad ska man göra då?? Om man nu bortser från Cameosjalen som jag köpte garn och mönster till i London. Och pyttipannasjalen som jag stickar i Jaipur silke. Och en annan liten harlekinsjal...

Som sagt, om man bortser från det, ja då är det tomt på projektfronten. Fast sen kom jag ju på att jag ju köpte på mig lite tyg på symässan häromveckan.... och att vi har en stol till i växthuset.... så det ska nog lösa sig.

Ikväll ska det i alla fall inte sys. Ikväll ska vi åka till dottern som fyller år imorgon. Jag ringde henne nyss för att tala om att jag är förkyld och undra om även bacillerna är välkomna? - Kom ni, svarade dottern modigt, - jag håller på att baka. - Jamen milda matilda, bakar du? Stå då inte där och slösa bort tiden på att prata med mig, återvänd nu raskt till äggen och vispandet och allt det där, lägg på! sa jag förfärat. Dottern är nämligen en fena på att baka och då vill jag ju inte störa mitt i skapandet.

Sonen är också hemma. I förmiddags var vi nere i stan och gick på internationell matmarknad; det var korvar och ostar och marmelader och kakor och oliver i en enda salig blandning. Väldigt trevligt, och torget var fullsmockat av människor som åt och pratade och provsmakade och handlade. Själv var jag rätt återhållsam, men några italienska kakor följde ändå med hem. Det finns ju en gräns för hur ståndaktig man kan vara.