Jag tror jag lyckades?

För inte länge sedan alls blev jag klar med mitt blå lapptäcke till växthuset, sytt av diverse blandade tygrester. Det var ett tillfredsställande projekt, dels kände jag mig sparsam som använde diverse tyger som annars gått till spillo, dels gick det fort (alltid en bonus i min bok!), dels blev det fint. Men, som sagt, jag har ju en stol till i växthuset. Och en man, för den delen, och inte vill man att han ska sitta där och frysa och vara kall om vi sitta i växthuset och fika en kylig dag? 

- Här behövs ett täcke till! sa jag och kände mig såväl handlingskraftig som omtänksam.

Men vad skulle jag använda för tyger den här gången? Jag hade inte direkt fler trasiga jeans, kökshanddukar förvisso, men ibland ska man ju trots allt torka ett eller annat glas. Men sen kom jag på att jag på symässan i mars hade köpt på mig ett antal tyger, utan att veta vad jag egentligen skulle ha dem till. Det är ju så lätt när man ser tyger i långa banor att man bara råkar köpa på sig lite, har jag märkt. I förra tidräkningen, f. Symaskin, hade jag aldrig det behovet. Men nu låg där ett antal tyger. Prickiga. Med fruktmotiv. Med blommotiv. Med tvättmotiv (hur underligt det än låter, men tvättnyporna, strykjärn och strumpor på tvättlina är sötare som motiv än man egentligen kan föreställa sig). Vad skulle jag ha för tema? Och vilka färger?

- Det röda med prickar kan jag nog inte ta, det blir för skarpt, sa jag till mig själv, medan jag prövande svingade rullkniven. - och äpplena kanske inte passar ihop med tvättnyporna? grubblade jag vidare. - det där alldeles väldigt blommiga kanske blir lite vilt tillsammans med grönsaksblandningen?

Hur skulle jag kunna välja? Vilken vånda! 

Sen tänkte jag att jag vill ju ha det färgglatt! Vilt och galet och mönstrat! Man ska bli glad av att se det, det här ska vara ett lapptäcke som sprider glädje och gamman omkring sig. Jag tvekade inte längre. Raskt skar jag remsor av alla tygerna, nu skulle här skapas ett sprittigt och spruttigt lapptäcke.

Jag tror jag lyckades.